Blogg

I morse infann sig julstämningen för en liten stund, då  dotterns skola hade julsångsamling i Vaksala kyrka. Helt underbart att få sitta i den gamla kyrkan med anor från 1100-talet och lyssna till barnen när de sjunger och dramatiserar julevangeliet.Det gör gott för själen :).

I  övrigt tycker jag det blir svårare för varje år att riktigt greppa detta med vårt västerländska julfirande. Folk frågar så ofta om jag ”har mycket” nu före jul, och det är ju en alldeles naturlig fråga eftersom jag driver ett företag och därigenom även sysslar med försäljning. En annan vanlig fråga är om jag ”är klar” inför julen. Och varje gång undrar jag ”med vad då?” Fast det säger jag oftast inte. Men jag brukar i hemlighet undra, och har även yppat mina farhågor för den närmsta familjen, om det kan vara så att jag missat någon del i mammautbildningen, eller om jag tappat bort något viktigt PM som alla andra fått?

Tro för all del inte att jag är anti konsumtion och kommersialism i alla former. ”Nothing happens until somebody sells something”, sägs det och det är sant. De flesta av oss har älskat att leka butik när vi var barn. Att sälja och köpa är naturligt för oss människor, och grundläggande handlar all business om att finna behov och fylla dem. Handel skapar välstånd och jag är den förste att skriva upp på allt detta.

Men ändå… Det sägs att vi kommer att spendera dubbelt så många miljarder på julhandeln i Sverige, jämfört med vad flyktingmottagandet kostat i år. Det sägs också att varje person i landet spenderar 5000-7000 kr på julhandeln. Oberoende om dessa siffror är korrekta eller ej, så kvarstår faktum: varje år i december spenderar vi som befolkning sammantaget långt mer än vi har råd med. Vi handlar mat som om apokalypsen stod för dörren, och sedan slänger vi hälften… Jag klarar bara inte av att acceptera detta, hur jag än försöker.

Och så allt detta förberedande… Det är ett helt annat kapitel. Visst är det jättemysigt och rogivande med ett välstädat hus där alla är glada och de hemlagade julfavoriterna tronar på middagsbordet. Och självklart ska vi pyssla och pynta till allas vår glädje. Så länge priset inte blir för högt för någon eller några i familjen. Eftersom hösten är så lång och mörk här i Norden, är det självklart att vi älskar allt glitter och ljus som hör julen till. Det komiska är att många av mina bekanta ”firat” julen i så många veckor redan, att de gladeligen kastar ut den på annandagen, eftersom de är så trötta på den då redan :).

Någonstans i Bibeln finns ett uttryck om att ”jaga efter vind”. Just nu kommer jag inte ihåg sammanhanget, men det är den känslan som kämpar med julglädjen i mitt hjärta. Och du får så gärna rätta mig om jag har fel, det är säkert väldigt många runt omkring mig som inte alls känner igen sig i min beskrivning. Ingen är gladare än jag ifall det är så -självklart unnar jag oss alla att fira jul av hjärtats lust, med alla element som hör till! Men min önskan är att vi lite oftare skulle låta adventstiden vara en tid av förväntan och eftertanke. Så här kommer några tips från en som missat julstresskursen och förmodligen deletat något viktigt memo om allt som ska göras i december:

-Ta inte ut julen i förskott. Bygg upp en sund förväntan; pynta, drick glögg och ät pepparkakor om du gillar det, men kom ihåg att julen börjar på julafton och inte i november. Vi lever i den omedelbara belöningens tidsålder, och inte minst vi vuxna mår bra av att öva oss i tålamod och förväntan. Allt är inte Insta-moments i livet.

-I december är det mörkt. Du behöver inte riva ut allt ur bokhyllorna. Storstäda en regnig lördag i februari (det gör jag -kanske). Eller anlita städhjälp om du har råd (det gör inte jag -framför allt för att jag vill att mina barn ska lära sig städa).

-Gör det som du tycker är roligt och som ger dig julkänsla, vare sig det är bakning, matlagning eller -städning. I övrigt: ställ dig frågan om det måste göras, och vem annan som kan göra det.

-Spendera hellre tid med dina barn än att rusa runt och göra saker du tror att du måste göra för dem: Jag har hoppat över ett otal aktiviteter under åren (hem och skola, julmarknader, föräldramöten etc.) och jag vet att jag avrättar en helig ko nu, men de där sakerna är inget du måste göra för att vara en bra förälder.

-Om julklappsinköpen är jobbiga eller anstränger plånboken för mycket, haka på vårt experiment: I år testar vi något nytt. Den som är liten får sin julklappshög i vanlig ordning. Jag vet att vi aldrig varit särskilt extravaganta på den punkten i jämförelse med många familjer, men ändå är det svårt att hitta bra presenter till alla… Så nu har vi övriga, från 15 år och uppåt dragit lott, så var och en av oss köper EN julklapp. Vi har en maxbudget per julklapp som alla är informerade om. Jag är den förste att erkänna att jag inte vet hur det kommer att falla ut, men alla är med på detta, så det är värt ett försök. Det är underbart med presenter, men våra behov är ju nästintill obefintliga, så varför göra ett shoppingkaos av julen om vi inte måste?

Nu är americanon urdrucken och larmet på mobilen meddelar att det är dags att hämta på förskolan, så här sätter jag punkt för denna gång. Kram!