Blogg

  • 2020-08-19 09:35 Lifestyle

    Ta kontroll över dina kanaler

    Härom dagen fick jag mejl från en av mina amerikanska Facebook-vänner. Vi har aldrig mejlat varandra innan, men det var ju jättebra att jag gett henne min mejladress. Hon är en otroligt duktig entreprenör som byggt hela sin business inom direkthandel via sociala medier. Hon hade maxat sitt antal vänner på Facebook (5000 vänner är det högsta antal vänner du kan ha på din personliga profil). Dessutom följs hon av lika många till. Utöver detta hade hon skapat en peppgrupp för entreprenörer med flera tusen medlemmar. När hon vaknade en morgon och gick in på Messenger, möttes hon av meddelandet att hennes konto stängts ner på grund av att hon brutit mot communityts regler. Vilka regler det var hon brutit mot fick hon inte veta, och hon hade inte heller fått någon förvarning. Helt galet! Självklart hade hon möjlighet att överklaga Facebooks beslut, men de förvarnade henne om att på grund av covid-19 är väntetiderna längre än vanligt.

    Hon lyckades inte på något sätt komma åt sitt konto, utan det slutade med att hon med hjälp av en privat webbläsare, en annan mejladress och ett nytt telefonnummer, samt en annan stavning av sitt namn, till sist blev tvungen att skapa en ny profil. vilket alltså lyckades först efter att hon vidtagit alla nyss nämnda åtgärder. Men här grejen: på grund av att hon inte hade utsett någon extra administratör för sin Facebook-grupp, lyckades hon inte på något sätt komma åt den igen. Alla live-sändningar, alla inlägg och framför allt alla kontakter hon hade där är åtminstone i nuläget förlorade, och hon får börja om från början.

    Förhoppningsvis är problemet tillfälligt, men nu har det gått en vecka och det är mig veterligen ännu inte löst. Det enda hon lyckats få reda på är att Facebook vidtog åtgärderna efter en anmälan mot hennes konto. Vilket är fruktansvärt tråkigt för denna kvinna har aldrig mig veterligen spamma någon eller gjort någonting felaktigt, utan hon stöttar peppar och sprider positiv energi vart man än ser. Så uppenbarligen har hon en anonym hatare nånstans ute i cyberspace. Vilken fruktansvärd känsla! Jag vet ju att det ofta drabbar kändisar, och det är ju lika illa vem som än blir utsatt, men när man inte är vare sig känd eller en offentlig person blir man ju så tagen på sängen. Inget man kunde förutse…

    Vad kan vi lära här?

    För det första: var medveten om att allt du lägger ut på Facebook och Messenger ägs av, gissa vem? Jo Facebook. Om du lägger ut utbildningsmaterial, bilder, filer och annat viktigt som har med din business att göra, försäkra dig om att du har dem sparade någon annanstans också.

    Och när du gör en livesändning med utbildning eller annat som du vill använda igen: ladda ner filen efter att du avslutat sändningen.

    För det andra: se till att alltid, alltid utse en extra administratör för dina grupper och sidor på Facebook. Om du skulle råka ut för det som min vän varit med om, så har du möjlighet att skapa en ny profil och låta din medadministratör bjuda in dig i gruppen igen. I annat fall kommer du kanske aldrig åt din egen grupp igen.

    För det tredje: bygg upp en e-post lista om du använder sociala kanaler för att hitta nya kontakter och bygga din verksamhet. E-postlistan är din egendom, till skillnad från de kontakter du har endast via till exempel Messenger.

    Till sist: jag älskar att nätverka och promota mitt varumärke i sociala kanaler, men jag är så otroligt tacksam för att jag investerade tid och pengar i att skapa en hemsida. Där är jag sökbar och kan alltid hittas även om både Facebook och Instagram skulle kasta ut mig. (Vilket högst antagligen inte lär hända på ett tag eftersom jag inte har någon jättestor följarskara, but Better Safe than Sorry.

    Har du några bra tips du vill dela med dig av? Hör jättegärna av dig i så fall!

    info
  • 2020-05-28 09:40 Business

    Zoom in, Zoom out...

    Sommaren 2018 satt jag och brainstormade material till min blogg, och idag när jag rensade bland gamla uppslag som jag aldrig använde mig av, hittade jag ett utkast till ett inlägg om digitala möten. Mycket har förstås hänt sedan dess. Bilden här ovan är från när jag och mina kollegor satt och jobbade vid hotellpoolen på Isla Grande i slutet av januari i år. Kommer ni ihåg när vi brukade resa utomlands? Those were the days…

    Det har antagligen inte gått någon av oss förbi, att digitala möten is the thing nu. När jag började hålla digital utbildning med mitt personliga team för 4-5 år sedan, var den största utmaningen att få folk att ladda ner den nödvändiga programvaran/appen. Många var, och är fortfarande, obekväma med tekniken eller med att höra sin egen röst och se sig själv i bild. Det har jag stor förståelse för, eftersom det är något jag själv ännu kämpar med, efter alla dessa år. För det mesta går det bra, men om jag är lite skör, händer det att jag skjuter upp en planerad videoinspelning eller Facebook live. Det är naturligtvis inte optimalt, och jag försöker genomföra det jag planerat, men jag vill vara ärlig och säga som det är. Ibland känns det FÖR jobbigt och utlämnande. Lösningen för min del är oftast att tänka bort mig själv ur bilden: Vem gör jag detta för? Om jag känner att det jag gör har en stor betydelse för någon annan, så har jag lättare att övervinna mig själv än om jag gör det främst för min egen skull.

    Den stora skillnaden nu är att väl annars att så många har tvingats vänja sig vid distansjobb och digitala mötesplattformar i och med pandemin. Tröskeln att ladda ner ett program eller en app och sätta sig vid datorn, paddan eller telefonen har de flesta som jobbar med administrativa yrken eller på kontor tvingats komma över. Nu tycker jag snarare att utmaningen är den motsatta: efter en arbetsdag framför datorn med krävande jobbmöten är mina kunder inte alltid så sugna på att boka in ÄNNU ett möte -med mig! Men det finns vägar runt det också. Om det jag erbjuder är tillräckligt värdefullt och intressant, så öppnas dörren naturligtvis för mig.

    En sak är i alla fall säker: It’s here to stay. The new normal. Adapt or die. Att mötas digitalt är ingen nödlösning under pandemin, utan det kommer vi att fortsätta med. Uppenbart är att det sparar både tid och pengar. Många hävdar att det sparar miljön oxå, men där är jag osäker. Eftersom jag inte är tillräckligt insatt låter jag bli att påstå något på den punkten. Förvisso reser vi mindre, men internet är såvitt jag förstått en rejäl miljöbov.

    Under den här våren, när social distansering varit det allt överskuggande temat, har jag jobbat så gott som enbart via digitala möten för att utbilda mitt team, och även i kontakten med kunder. Det är fortfarande, efter tre månader, en krävande utmaning. Och den största utmaningen för mig är att bygga relationer med nya människor i ett digitalt rum. Det är inte det lättaste, men jag tror att det enda sättet att bli riktigt bra på det, är genom att hålla många möten -öva, öva, öva!

    Om inte annat så har jag verkligen blivit medveten om hur viktigt det är med den spontana mänskliga kontakten; att se varandra i ögonen, ta hand eller kanske kramas. Connecta, känna vibbarna i mötet. Vissa saker kan man bara inte göra online… Och då blir den verbala kommunikationen viktigare än någonsin, inte bara VAD jag säger, utan HUR. Och att jag vågar vara personlig, utan att bli för privat (det handlar inte om mig, utan om henne jag möter). Det jag gör, vill jag göra väl. Vissa dagar lyckas det över förväntan, och andra dagar känner jag mig alldeles slut, och får påminna mig själv om att det som är galet svårt nu, kommer att vara vardag om ett år. I win or I learn.

    PS. Du som hoppas på konkreta tips kring det tekniska -googla! Den delen är inte min styrka. Jag började med Go to Meeting för några år sedan, men har som många andra börjat använda Zoom (mest en kostnadsfråga). Google har visst sin egen version, men den har jag inte testat. Har du endast små möten med några få personer går det säkert lika bra med Messenger video eller Whats App videosamtal. Allt man behöver veta om hur saker funkar rent praktiskt brukar man kunna hitta via google och youtube. Många av mina kollegor tror att jag är en tekniknörd eftersom jag var tidigt ute med bland annat GotoMeeting, men sanningen är den att jag lär mig nya saker bara för att jag måste ;).

    info
  • 2020-05-25 12:11

    Can I get a refund?

    Härom dagen såg jag en instapost med texten:
    ”I’m not going to add this year to my age -I didn’t use it.”

    Så tror jag många av oss känner nu, mitt i coronakrisen. Själv skulle jag gärna göra en retur på hela det senaste halvåret. Den fjortonde oktober ifjol gjorde jag en titthålsoperation som gick snett, då man råkade klippa hål i min ena urinledare och inte märkte det förrän jag en dryg vecka senare kom till akuten fruktansvärt sjuk. Det blev en långdragen historia, som både jag och mina närmaste är väldigt trötta på vid det här laget, kanske ska jag återkomma till den en annan gång.

    Just nu har så många av oss tvingats stanna upp och omstrukturera vår vardag, i värsta fall har man förlorat någon närstående, eller förlorat sin inkomst, eller sett sitt livsverk gå i konkurs. Alla mina små bekymmer ser så otroligt futtiga ut i jämförelse. Jag har bara champagneproblem.

    Och ändå. Allt som hänt de senaste tre-fyra åren har fått mig att fullständigt omvärdera vem jag är. Helt ärligt vet jag inte riktigt. Jag har någorlunda koll på vad jag GÖR, men det är en annan sak. I morgon fyller jag 48 år, så antagligen är det helt i sin ordning med en liten midlife crisis i vilket fall som helst, men jag är inte riktigt bekväm med att kalla det för just det. Jag vill gärna ha en ”bättre” förklaring på det jag upplever, än just medelålderskris, det låter så fånigt.

    I själva verket är det ju så att människor ofta är med om omvälvande saker just i min ålder. Föräldrar blir sjuka och går bort, den egna familjekonstellationen förändras, den egna hälsan förändras, och ja, ibland förändras allt. Kris är inte farligt, det är naturligt. Och okej då, när man är medelålders och går igenom en kris, så är det väl en medelålderskris. Jag ger mig. Det är nog inte så fånigt trots allt…

    Kriser leder till förändring, och i bästa fall är förändringen en förbättring. Jag är en oförbätterlig optimist, så nånstans tror jag ännu att det ska gå att hitta en silverkant på coronamolnet -att vi lär oss någonting av pandemin: förändrar äldrevården, börjar ta bättre hand om oss själva, vår mat och vårt jordklot. Låt mig fortsätta leva i den förhoppningen ett tag till i alla fall.

    På det personliga planet kan jag ju påverka mer och oftast snabbare. Just nu väljer jag att aktivt söka nya vägar, ny input, nya förebilder och ny inspiration. Jag tänker nya tankar, oftast genom att läsa och lyssna till spännande böcker och poddar. I förra veckan tittade jag och maken på Netflixdokumentären Becoming, om Michelle Obamas bokturné. Jag är inte så förtjust i ”dokumentärer” egentligen, eftersom de oftast har en tydlig agenda, åtminstone de som du hittar på streamingsajterna, men jag läste Michelle Obamas biografi när den kom ut, så innehållet dokumentären kändes rätt bekant. Det som fastnade i mig mest, var när hon talade om att man som ledare kan och bör förmedla HOPP. Långt innan Obama blev president såg jag honom intervjuas av Oprah om sin bok The Audacity of Hope, och han gjorde ett enormt intryck på mig. En ledare som inte kan förmedla hopp, är ingen ledare jag vill följa, vare sig det gäller business, politik eller religiös tro.

    Jag inspireras mycket av kristna feminister som Sarah Bessey, Rachel Held Evans, Jen Hatmaker och Rachel Hollis. Rachel Hollis är en fantastisk inspiratör för mig som företagare, Jen är en underbar influencer och aktivist som får mig att bli en bättre människa, och både Sarahs och Rachel Held Evans’ böcker ger mig massor för mitt andliga liv. Om du har fått fullständig överdos av kristen undervisningslitteratur, eller om du å andra sidan tror att du ”vet” att kristna böcker inte är något för dig, så kan jag varmt rekommendera dig att läsa någon av deras böcker. Både Jen och Sarah får mig att önska att jag hade skrivit deras böcker, men frågan är om jag vore beredd att gå genom deras kriser? För utan livskriser hade det nog inte blivit några böcker från dem heller.

    Vem eller vad inspireras du av?

    info
  • 2019-09-03 12:14 Business

    Min erfarenhet av direkthandel/mlm/network marketing

    Som ung småbarnsmamma med ständig ebb i plånboken blev jag erbjuden en affärsmöjlighet. Jag kunde sälja miljövänliga rengöringsmedel till hemmet, vitaminer och kosttillskott samt härliga hudvårdsprodukter hemifrån och tjäna pengar på det. Dessutom kunde jag erbjuda andra att göra samma sak och då kvalificera mig till olika bonusnivåer. Jag gillade produkterna och det lät jättekul, men det fanns en hake: startkostnaden på flera tusen. Man fick produkter för de pengarna så det var ju rätt riskfritt, men jag hade ju verkligen inga pengar. Otroligt nog fanns i min vänkrets ett par personer som verkligen tyckte att jag skulle göra detta, och de skänkte mig hela startkostnaden! Jag är dem evigt tacksam för detta, eftersom jag lärde mig så mycket under min (relativt korta) tid som fristående konsulent för just det företaget.

    Det här var i mitten av nittiotalet i Finland, och MLM, eller som man numera oftast kallar det, Network Marketing-nätverksmarknadsföring, var otroligt hajpat och superpopulärt! Företagen dök upp på löpande band, mer och mindre seriösa, och mitt hemland Finland var det förlovade landet.

    Det företag jag råkade hamna i var tack och lov ett av de mer seriösa, och jag skulle utan att blinka kunna rekommendera produkterna, de säljs fortfarande idag! Jag skriver råkade hamna i, för så var det verkligen. Det här var min första erfarenhet av direkthandel/MLM och jag gjorde som de flesta nybörjare: kastade mig rakt in i det utan att göra någon som helst research. Lärdom nr 1: Ta reda på fakta och titta på olika alternativ innan du bestämmer om detta är något för dig, och  VILKET varumärke du i så fall vill representera. Vad är företagets filosofi? Är produkten i fokus? Hur ser produktens pris/kvalitetförhållande ut? Hur ser marknads- eller kompensationsplanen ut (jämför flera olika företag mot varandra här).

    Hur gick det då? Tja, varken bra eller dåligt. Jag hade ju som sagt fått startkostnaden som gåva av två otroligt snälla människor som också trodde på idén, så antagligen gick jag lite på plus, även om det är så länge sedan att jag inte riktigt minns. Jag var seriös, och skaffade mig också en del nöjda kunder och några teammedlemmar.

    Men sedan kom dagen när vi flyttade tillbaka till våra hemtrakter, och jag insåg att företaget i fråga hade extremt dåligt rykte på vår nya hemort. Hade detta varit idag skulle jag antagligen ha fortsatt ändå om jag själv trodde på produkten och ansåg att marknadsplanen/kompensationsplanen gav mig de fördelar  (bonusar och andra förmåner) jag var ute efter, men då var jag ung och ömhudad, så jag slutade rätt snart. Lärdom nr 2: ett företag/varumärke i den här branschen är bara så bra som den representant kunden mött. Dåligt bemötande = dåligt företag i kundens ögon, och i värsta fall även dålig produkt.  Tror du så mycket på produkten/företaget att du är beredd att kämpa för den? Om inte, lägg din energi på något annat.

    Där kunde min karriär inom direktförsäljning ha slutat, hade det inte varit för min mamma. När jag var liten flicka sålde hon Oriflame vid sidan om sitt ordinarie jobb. Jag tror inte att det någonsin gav några stora inkomster, men hon tyckte verkligen om att sälja, och de flesta kvinnor gillar smink. Nu hade hon, många år efter Oriflameperioden, hittat ett tyskt kosmetikaföretag och börjat sälja. Självklart tyckte hon att jag skulle haka på, vilket jag gjorde, mest som en rolig grej. En av fördelarna var att startkostnaden var väldigt låg den här gången, och produkterna var lättsålda. Man behöver vanligen inte övertala kvinnor att de faktiskt behöver mascara, de flesta vill ha det ändå. Nu sålde jag även in idéen till andra, och snart var vi ett tjugotal kvinnor i mitt team. Det var en rolig tid! Kompensationsplanen var okej, but not great, så jag lyckades under min tid i företaget inte riktigt ta mig dit jag ville. Hade jag stannat kvar hade det antagligen lyckats, men något störde mig.

    Ett visst intryck måste jag dock ha gjort, för ett drygt år efter att jag lade ner den businessen blev jag uppringd av den finländska marknadschefen som frågade mig ordagrant: ”Maria, jag måste få fråga, vad hände med vår kärlek?” Humor hade han i alla fall?.

    Vad som hände var, att något börjat gnaga mig: På en av de internutbildningar jag deltog i, berättade utbildaren att man inom företaget var öppna för att i framtiden ändra inriktning på produktsortimentet. Man ville i första hand hjälpa människor att tjäna pengar, och vilken produkt som blev redskapet för det, var visst mindre viktigt. Det kunde lika gärna vara kosmetika, som kosttillskott eller telefonabonnemang eller strumpbyxor (jag minns inte om det var exakt dessa förslag som gavs, men jag glömmer aldrig min dåliga magkänsla där jag satt på min stol i konferensrummet).

    Vackert så. Det är absolut inget fel på vare sig att tjäna pengar, eller att hjälpa andra människor tjäna pengar. Men för mig är produkten VISST avgörande. Det här företagets produkter var helt okej, vissa av dem definitivt bättre än okej. Men skulle jag rekommendera dem idag? Nej. Jag har hittat bättre. Skulle jag rekommendera det första företagets produkter? Som jag redan nämnde -absolut! Lärdom nr 3: Välj en produkt du verkligen brinner för. Något du själv skulle vara beredd att betala fullt pris för om du inte sålde produkten.

    Du som känner mig vet att jag fortfarande arbetar med direkthandel, som en av de nordiska ledarna för ett ytterst framgångsrikt företag. Jag väljer att inte nämna vare sig varumärket eller produkterna här och nu, eftersom min ambition med bloggen och facebooksidan är att inspirera ALLA som intresserar sig för direkthandel i dess olika former. Men kort efter att jag fattat beslutet att lägga ner business nummer 2, landade jag hos det varumärke jag nu representerat i över 18 år. Lärdom nr 4: Många framgångsrika direktsäljare har tidigare erfarenhet från andra företag i branschen. Man måste börja någonstans. Det är inte farligt att vare sig pröva på eller att lägga ner om man inte trivs.

    Jag skrev i början att Finland var det förlovade landet. Vad menar jag med det? Jag tror mig veta att det finns fakta som stöder det jag nu säger, men jag väljer att berätta om mina egna iakttagelser: Under nittiotalet blev direkthandel och nätverksmarknadsföring för  första gången riktigt inne här i Norden, och inte minst i Finland. De människor som först bjöd in mig i branschen var varma, omtänksamma och hade en hög moral. Men med åren började jag se ett mönster: Företagen dök upp som svampar, och i spetsen för de stora multilevelorganisationerna verkade ofta samma skara kostymklädda, vältaliga herrar dyka upp. Just det, skrev jag inte nyss att de flesta prövar på några olika företag innan de hittar rätt? Det tycktes mig som att det faktiskt fanns människor i branschen som utnyttjade detta faktum till max. När de hittade en ny fantastisk affärsmöjlighet sålde de in den med aldrig sinande entusiasm till hela sitt kontaktnät från den  business de senast jobbat med. De byggde enorma nätverk under ett par-tre år, och sedan började de om från början igen med ett annat företag och en ny revolutionerande produkt. Helt crazy om du frågar mig. För dessa affärsmän, för det var oftast män jag stötte på, handlade det aldrig om produkten, BARA om möjligheten, och eftersom de var väldigt skickliga talare sålde de in olika möjligheter till samma nätverk av människor tre, fyra gånger om. Vilka tjänade pengar? Troligen inte så många andra än de själva. Lärdom nr 5: Om det är bråttom att gå med ”före alla andra” så är det en varningssignal. Kanske, bara kanske, är detta inte ett seriöst, långsiktigt företag.

    Nu låter det kanske som att jag är liite, bara aningens, negativ, och ja -det är jag faktiskt. Det här sättet att kommunicera och arbeta drev mej till vansinne. Helt enkelt för att jag såg människor i min relativa närhet som hoppade på möjlighetståget, blev rejält brända, och sedan dess aldrig lyckats se att det är en enorm skillnad på det jag jobbar med, och det de var involverade i en gång i tiden.

    Tack och lov tror jag inte att det går att göra riktigt likadant idag. Många av de här företagen är sedan länge begravda, en del av dem stoppades av myndigheter på grund av oegentligheter och strukturer liknande egyptiska byggnadsverk?. Och framför allt har människor i denna digitala värld blivit otroligt skeptiska, på gott och ont. Men mest gott i det här fallet tror jag, folk är lite mindre lättlurade idag. Hoppas jag åtminstone. Helt borta är tendenserna inte, och därför är det så oerhört viktigt för oss som arbetar med direkthandel att måna om våra kunder och allas vårt rykte. Rätt skött, och med seriösa, produktdrivna företag i ryggen, så är en fristående karriär inom direkthandel något jag kan rekommendera vem som helst som är villig att göra ett försök.

    För några månader sedan fick jag tillfälle att besöka en kvällskurs för företagare här i Uppsala och föreläsa om direkthandel och om mitt sätt att arbeta. Här nedan kan du läsa den sammanfattande beskrivning om direkthandel som inledde min föreläsning. Fakta är hämtade från DirectSellingSweden.se samt olika systerorganisationers hemsidor.

    Vad menar vi med direktförsäljning / direkthandel?

    -Direktförsäljning/direkthandel initieras vid personliga möten utanför de traditionella försäljningsställena. Vi brukar säga att direktförsäljning/direkthandel är butikslös.

    -En visning eller försäljning kan i princip ske var som helst; hos grannen, på arbetsplatsen eller på någon helt annan plats. Andra former är temakvällar, seminarier och telefonförsäljning. Fortfarande tas många kundkontakter genom hembesök (dörrknackning)(hemlarm bl a).

    –Hempartyt är kanske den vanligaste och mest kända formen av direktförsäljning/direkthandel. Vid ett hemparty bjuder värden eller värdinnan hem vänner och bekanta som under informella former får titta, känna, klämma, dofta, smaka på och prova produkterna. Det hela sker under ledning av en utbildad direktsäljare.

    De vanligaste produkterna i svensk direktförsäljning/direkthandel är kosttillskott/hälsopreparat, kosmetik, hushållsprodukter, kläder, finansiella tjänster, rengöringsprodukter, telefoni, heminredning, mat och böcker.

    -Det finns över 120 000 direktsäljare i Sverige i drygt 35 olika företag och hela branschen omsatte uppskattningsvis mellan 2-3 miljarder 2017.

    -Globalt: 100 miljoner människor sysselsatta, med uppskattningsvis 2000 miljarder kronor i omsättning.

    -Direkthandeln sysselsätter mer än 10% av detaljhandelns personal i Sverige

    -80% är kvinnor

    -Räknar man in de arbetstillfällen direkthandeln skapar inom andra sektorer är 275000 människor i Sverige beroende av direkthandeln.

    Av siffrorna ovan framgår tydligt att direkthandeln i högsta grad är en bransch att räkna med. Det är också en bransch i tillväxt. Säkra prognoser är svåra att göra, men tillväxtsiffror upp till 10 % för nästa treårsperiod har nämnts av vissa bedömare.

    Branschens speciella struktur gör den också intressant på flera sätt:

    Organisationer i nätverk ger framför allt sina säljare stor personlig frihet på ett sätt som få andra branscher kan. Aktiviteter i nätverk kan oftast bedrivas helt på säljarens egna villkor. Allt från hårt fokuserat arbete på mer än heltid till lättsam fritidsverksamhet förekommer. Franchiseformen, där man visserligen
    bedriver egen verksamhet, men utifrån ett fixt och färdigt affärskoncept, gör också direkthandel attraktivt för många. Den är möjlig att bedriva såväl i glesbygd som i tätort. Direct Selling Sweden menar att vår bransch är värd att ta på allvar. ”Den har en roll att finna i en tid då människor i allt högre grad vill bestämma själva och  branschens livskraft visar tydligt att den har framtiden för sig”.

    info
  • 2019-07-29 12:16

    Kollagenkaffe

    När jag var tre år slutade jag enligt min far att dricka kaffe. Underförstått gillade jag kaffe innan dess, men jag gissar att det jag egentligen gillade var sockerbiten och grädden som följde med mina äldre släktingars kaffedrickande.

    I vuxen ålder har jag i omgångar försökt börja dricka kaffe, men det var nog inte förrän jag inträdde i den så kallade medelåldern, som jag verkligen lärde mig gilla det. När jag sedan började experimentera med min kost testade jag olika varianter av fettkaffe, äggkaffe (japp -med ett rått ägg mixat i kaffekoppen. Funkar utmärkt!) och olika varianter av kollagenkaffe.

    Här bjuder jag på mitt favoritrecept:

    1 kopp kaffe av din favoritsort. Jag använder omväxlande kapselkaffe och snabbkaffe.

    Grädde eller mjölk enligt behag. Jag gillar vanlig kogrädde och om jag håller mig mejerifri väljer jag Garants kokosgrädde.

    1 dryg tesked MCT-olja eller C8 olja från Nyttoteket.

    1 matsked kollagenpulver från Nyttoteket.

    Kryddor enligt humör: vaniljpulver, gurkmeja, kanel, kardemumma.

    Mixa med stavmixer, drick och njut!

    info
  • 2019-05-28 12:20

    Vem vill du vara?

    Jag vill vara en färgglad person. Under årens lopp har jag provat många olika stilar, och förhoppningsvis hinner jag prova många till under kommande år.

    Men något som jag alltid återkommer till är det färgglada!

    När jag gått på färg- och stilanalys har jag ofta fått rådet att skaffa mig ytterplagg i basfärger, och låta accessoarer och mindre plagg stå för det färgglada. Goda råd, utan tvekan, i synnerhet för den som vill se professionell och klassiskt snygg ut. Men varje gång jag följt råden, så blir jag frustrerad och uttråkad…

    Likadant var det när jag var hos frissan och fixade till den tråkiga utväxten i mitt hår. Jag gick till en för mig ny, superduktig frisör som har rykte om sig att vara speciellt skicklig på färg och långa hår. Jag kommer utan tvekan att anlita henne igen, men då kommer hon få tydligare instruktioner. Jag var nämligen jättefin i håret när jag kom från henne, mörkblond och sofistikerad.

    I sex veckor stod jag ut, sen fastnade den kopparblonda lättfärgen i handen i matbutiken?.

    Och nu är jag (färg)glad och nöjd igen!

    Chihuahuan Milou är väldigt nöjd med den han är. Jag har undrat om hundar är färgblinda, så jag var tvungen att googla. Tydligen har forskning visat att de kan se skillnad på gult och blått, men inte urskilja rött och grönt. Gula maskrosor i grönt gräs verkar gå bra….

    info
  • 2019-03-20 12:25 Travel

    South Africa in my heart

    På lördag ska jag föreläsa för mina kollegor i Finland i samband med en utbildning. Då kommer jag bland annat att visa bilder från Sydafrika. Helt galet att det redan gått ett år sen den resan! Satt och tittade igenom alla bilderna när jag förberedde mig inför helgen, och wow vad mycket vackert jag fotade! Bilderna kommer ju inte alls till sin rätt så här, och jag fotade det mesta med mobil, men ändå! Upplevelsen finns ju kvar i mitt hjärta, helt magisk och oförglömlig. Och väldigt välplanerat.

    Det var ju en jobbresa, så vi hade föreläsningar och konferenser varje dag, och ändå hann vi uppleva det vackra landet lite grann. Men vi sov inte så mycket, det ska ju villigt erkännas… Väckning 04:30 för att hinna med en safariupplevelse innan frukost, och sen skulle man vara alert när vi började utbildningen, hihi! Tur man är en morgonmänniska i alla fall.

    Att se djuren är helt fantastiskt, men det som berörde mig mest (förutom ett par möten med leoparden som jag får berätta om en annan gång, det var så överjordiskt coolt att det förtjänar ett eget inlägg) var den karga naturen i Kapama. Jag vill definitivt åka tillbaka till Sydafrika privat någon gång, och då är det vandrarkängor som gäller -det fanns ju vackra vandringsställen i närheten av Cape Town och South Point som vore rena drömmen att få utforska.

    En kväll åt vi middag ute i bushen på ett iordningställt lägerområde. Då fick vi inte promenera själva längs stigen till toaletterna, utan var tvungna att säga till en beväpnad vakt. Visst vet jag att det är turistanpassat, men faktum är att bara nån vecka efter att vi varit där blev det en världsnyhet när ett lejon åt upp en tjuvjägare precis i området där vi varit.

    info
  • 2019-03-19 12:34

    Människomöten

    Mars har varit en galen månad. Inser nu när drygt halva månaden har gått att jag planerade lite tokigt, men jag lär mig, och blir klokare för varje gång (hoppas jag i alla fall ?). Jag tackade ja till ett par saker jag borde tackat nej till. Den ena saken hade jag makt att krångla mig ur, men vad gäller den andra får jag stå mitt kast. Det handlar faktiskt bara om bra och roliga saker, men Bra är som bekant Bästs värsta fiende, så det gäller att vara noga med var man lägger sin tid.

    Hur som helst har jag varit med om många härliga människomöten de senaste veckorna. En av de Bästa sakerna jag gjort på sistone, var när jag träffade min kollega Karin på Steam Hotel i Västerås i förra veckan. Vi hade bokat ett lunchmöte för att bolla idéer med varandra, och blev kvar i givande samtal i flera timmar. Helt underbart!!

    Vi har jobbat med samma varumärke båda två sen början av 2000-talet, och träffats massor av gånger. Under de senaste åren har vi flera gånger, på konferenser och utbildningar, konstaterat att vi borde träffas och byta tankar med varandra. När man jobbar fristående, så är man en del av en gemenskap, ja vi kallar det rent av ett systerskap i vår bransch, men vi saknar trots det arbetskamrater i vardagen.

    Eftersom det är ett socialt givande jobb där vi är i kontakt med kunder och teammedlemmar kontinuerligt, så saknas ju inte mänsklig kontakt, utan snarare tvärtom. Men ibland vill man ändå byta tankar med någon som varit där man själv befinner sig i karriären, och då är det underbart att hitta en kollega som man kopplar med! Alla jobbar vi olika, och jag tror det var just den olikheten som gjorde samtalet i förra torsdags så oerhört värdefullt. Det var väldigt opretentiöst, och jag tror ingen av oss kände att vi måste leverera en massa, och ändå gav det så mycket. Jag fick nya tankar och idéer som jag redan börjat förverkliga.

    Och by the way, Steam Hotel! Det är ju väldigt hajpat och inne, men verkligen inte oförtjänt. En snyggare miljö får man leta efter, och maten var sagolikt god och kändes väldigt fräsch och nyttig. Personalen var också supertrevlig, vår servitris var sådär lagom pratsam, öppen och trevlig. Jag gillar verkligen stället! Jag och maken är urdåliga på att unna oss avkoppling på tu man hand, men jag lovar här och nu att försöka boka in oss för en helg på Steam Hotel snart ❤️.

    info
  • 2019-02-27 12:35

    Vårvindar

    Idag ska det visst bli 11 grader varmt i Uppsala. Så härligt☀️! Strunt samma att det väntas minusgrader och snö igen om några dagar, det är ändå tydligt att vintern förlorat sitt grepp för den här gången.

    Det blåser vårvindar i mitt sinne också -äntligen!!! Nu börjar jag få struktur på hur jag vill jobba framöver, hur min digitala närvaro ska se ut och byggas upp, och vad jag har för mål med det jag gör. Jag jobbar som en liten gnu, ofta med rufsigt hår men med ett leende på läpparna. Det har varit en LÅNG (alldeles för lång) tankeprocess i mitt tycke, men den kommer att bära frukt, det vet jag nu.

    Hälsningar från en Happy liten businesswoman denna vårdag!

    info
  • 2019-01-01 12:37

    Gott nytt 2019!

    info
  • 2018-08-26 12:38

    Take me to church

    Idag blir det Hillsong för hela slanten. Tre familjemedlemmar är volontärer i Norra, dvs campuset i Märsta/Arlandastad.

    Jag kommer förresten att göra makeup på en av dagens talare. En kul grej eftersom jag alltid älskat makeup men sällan har tillfälle att lägga makeup på någon annan än mig själv.

    Nu under sommaren har vi inte varit på plats så ofta, och ibland är jag lite lat med att komma iväg hemifrån på söndag förmiddag. Jag brukar tänka att den enda fördelen med att bo inne i Stockholm vore att man kunde gå på eftermiddags- eller kvällsmöte om söndagarna… Men som sagt, det vore då också den enda fördelen. Jag är verkligen en lantis, and proud of it, too!

    Varje gång jag är där, inser jag hur mycket jag saknar det när jag inte haft möjlighet, eller bara inte kommit mig för, att åka dit på några veckor. Det är en underbar atmosfär, musiken och lovsången berör, och predikan och undervisning är fantastisk för det allra mesta, i all synnerhet när det är de egna lokala förmågorna som håller mikrofonen.

    Jag har gått i kyrkan sedan jag varit tonåring, och i långa perioder varit väldigt engagerad. Beroende på var jag har bott, så har jag rört mig i väldigt olika sammanhang: lutherska kyrkan, metodist, pingst, Livets ord, olika karismatiska grupper etc. Det centrala för mig har aldrig varit vilket samfund kyrkan eller gemenskapen tillhör, utan att atmosfären varit uppmuntrande och givande. Och alla olika sammanhang har tillfört något till mitt liv, som jag behövt just då. Det låter väldigt jag-centrerat när man uttrycker det så, men det har det inte alltid varit, utan det är mest en reflektion nu när jag tittar i backspegeln.

    För några år sedan hade jag en lång period som andligt hemlös. Många bekanta hade då börjat söka sig till Hillsong, men jag spjärnade emot lite grann, ville inte åka dit bara för att ”alla andra” gjorde det. Tills jag en lördagkväll här hemma helt oväntat fick en stark känsla av att jag skulle åka till Märsta och gå på söndagsgudstjänst följande dag.  Min vän Petra och hennes dotter följde med mig. Vi körde lite fel på vägen dit och kom därför in lite sent och hamnade på sista stolsraden. Där satt jag som en annan hedning och tårarna bara rann. Kände mig som att jag äntligen var hemma igen. Sen dess har jag sett Hillsong som mitt andliga hem, och jag åker dit för att jag vet hur bra jag mår av det, men det är ändå väldigt kravlöst.

    Är jag trött eller bara inte vill, så stannar jag hemma. Då vilar jag i min tro, och det är något jag fått lättare för med åren.

    info
  • 2018-08-25 12:39

    Vackraste hortensian!

    Tog en snabb bild med mobilen när jag passerade, så det är kanske inte den allra bästa bilden, men ändå! Denna otroligt vackra hortensia har jag övervintrat genom att snabbt trycka ner den i hörnet av en rabatt på senhösten i fjol när den redan såg mer död än levande ut. Trodde inte den skulle klara vintern, men jodå! Den är till och med mycket större än den var i fjol, och det är dessutom rätt kul att den blommar nu, senare än de jag har köpt i år, som stod i full blom redan på försommaren och nu har sett sina bästa dagar…

    Rätt spännande med färgen också, jag har förstått att den varierar på grund av vilken jordmån plantan växer i. Denna var garanterat inte så här knallrosa ifjol, så något har ju hänt där.

    När jag var yngre tyckte jag att hortensia var en blomma för gamla tanter. Det tycker jag inte längre, nu är den en favorit! Vad säger det om mig, hihi…

    info
  • 2018-08-24 12:40

    Första jobbbveckan

    Fattar inte att det redan är fredag -helt otroligt vad fort den första jobbveckan gått! Kan inte med bästa vilja påstå att den varit riktigt så effektiv som jag hade velat, men nu är vardagen i alla fall igång, och det känns toppen!

    Ambitionen var absolut att jag skulle börja jobba redan den första augusti, och visst har jag gjort ett och annat, men att påstå att jag jobbat, vore nog att överdriva ;). Jag kan tycka att det är en av de största utmaningarna i min entreprenörsvardag, det här med skolloven. De är ju mysiga och härliga på alla sätt, men eftersom maken är lärare så är ju både han och barnen lediga VÄÄLDIGT många veckor. Självklart är det enbart en fråga om disciplin från min sida, -praktiskt taget är det ju bara för mig att gå två trappor upp i huset och stänga in mig på mitt kontor, men så varmt som det varit denna sommar så har jag inte kunnat förmå mig att göra det särskilt många gånger… Och det är ju såå frestande att vara ledig hela sommaren tillsammans med familjen.

    Samtidigt som det är en utmaning är det ju verkligen ett privilegium -jag har unnat mig massor av tid för återhämtning i sommar. Jag är fullt medveten om att det är få förunnat att styra över sin egen tid på det sättet. Och visst, jobbar jag inte, så påverkar det ju mina inkomster direkt. Jag har en del passiv inkomst, men inte på den nivån att jag inte skulle märka skillnad om jag jobbar mer eller mindre. Det är definitivt ett minus i kanten att ha lägre inkomster på sommaren, när det finns så mycket man vill göra: utflykter, husfix, shopping med mera, men jag prioriterar ändå tiden och flexibiliteten över inkomsten under sommarsäsongen, och det valet är jag så tacksam över att kunna göra. Anyhow, nu är sommaren definitivt över åtminstone i den bemärkelsen, och jag ser fram emot många spännande möten med nya människor i höst. Jag har satt tydliga mål för vad jag vill göra de kommande tre åren, och håller nu på och finslipar min strategi. Det känns verkligen helt underbart! Jag är mer peppad än på många år, och har nästan fjärilar i magen över allt som ligger framför!

    Idag har jag en skrivardag, så jag kommer sitta klistrad framför datorn mest hela dagen, tills familjen kommer hem i alla fall. Mitt sällskap för tillfället består av Morris och Milou, som verkar väldigt nöjda med sakernas nuvarande tillstånd. Inte riktigt lika mycket fart på dem som på matte :D…

    info
  • 2018-08-06 12:41

    Mobilstrul

    Inga dagsfärska bilder i dagens inlägg, tyvärr… Lämnade in min mobil på lagning i förra veckan, och får ge mig till tåls ännu några dagar innan jag får den tillbaka. Har en reservtelefon också, som naturligtvis passade på att säga upp kontraktet samtidigt som den ordinarie är på lagning, hihi…

    Jag är en inbiten iPhone-användare, men i ren desperation åkte jag till net-on-net och köpte en billig Android-mobil för att vara nåbar för mina kunder. Har dock inte listat ut hur man använder den, mer än samtal, mail och sms… Håller tummarna att jag ska få den ordinarie tillbaka innan jag reser bort på torsdag, men det ser inte jättelovande ut.

    Helt otroligt vad handikappad jag blir utan alla mina elektroniska prylar. Men de är verkligen en nödvändighet för att kunna jobba effektivt, så det är bara att kapitulera, som jag ser det.

    Hoppas du som läser har en fin måndag, och att augusti börjat på bästa sätt!

    info
  • 2018-04-01 12:42 Travel

    Sydafrika

    I slutet av januari hade jag förmånen att få åka på en utbildnings-och konferensresa till underbara Sydafrika. Vi började med några dagar i Cape Town och fortsatte sedan till Kapama, en så kallad Private Game Range i Nordöstra delen av landet. Bilden ovan är från mitt och min kollega Ingers hotellrum på hotellet i Kapstaden, med Taffelberget och Lion’s Head i bakgrunden. Helt magisk utsikt!

    Som alltid på dessa resor var programmet späckat och intensivt, med tidiga morgnar, föreläsningar och panelsamtal. Det är oerhört lärorikt att åka iväg med en grupp ledare på detta sätt: vi bollar idéer och pratar ”jobb” med varandra mest hela tiden, inte bara i konferensrummen… Jobb inom citationstecken, eftersom de flesta av oss snarare ser det som en passion ?.

    Bjuder på en liten bildkavalkad från resan. Inte så många människor med på bilderna denna gång, då jag inte bett om lov av mina kollegor ännu.

    Lion’s Head såg så lockande ut, jag förstod att man kunde fotvandra upp dit, och hade varit så sugen på att försöka om jag haft mera tid.

    När vi hoppat på en buss för att ta oss upp på Taffelberget, fick vi veta att linbanan hade stängts pga en gräsbrand nedanför berget. Kapstaden har ju lidit svårt av torka och vattenbrist en längre tid, så det var vattenransonering även när vi var där, och det sägs att vattnet kommer att ta slut nu i april om det inte regnar rejält…

    Jag hann ändå med en snabbtur upp till Taffelberget lite senare, tog en taxi och åkte iväg själv innan stängningsdags. Ett äventyr i sig, då vi fastnade i en trafikstockning och jag dessutom hamnade på fel hotell när jag skulle tillbaka. Men människorna är underbara och jag gillar ju denna typ av äventyr, så för mig var det lugnt. Min stackars rumskompis trodde dock att jag blivit kidnappad!

    Tusen meter över havet. Linbana upp i en snurrande korg med öppna fönster. Snacka om att övervinna sina rädslor ??. Väl där uppe är det öppna platta ytor och gott om promenadvägar, så nästa gång vill jag stanna en hel eftermiddag och ha picknickkorgen med mig. Och utsikten var magisk, så det var väl värt utmaningen!

    Inser nu att jag har så många vackra bilder, att det får bli minst ett inlägg till från resan. Avslutar för denna gång med en av mina favoritbilder, från fyren vid South Point. Det är säkert närmare 150-200 meter ner till vattnet, även om det inte syns på bilden.To be continued…

    info
  • 2018-01-10 12:46 Travel

    Bye bye 2017

    Så har vardagen äntligen kommit igång här hos oss. Det kändes som att jullovet blev väldigt långt i år. Vi firade julen hemma bara med familjen, inklusive en av sönernas flickvän. Jag drabbades av någon form av influensa innan julveckan började, och kände mig fortfarande rätt däckad under julen och mellandagarna. Mycket av det jag hade hade tänkt fixa och ordna med, blev därför ogjort. Men julen kommer ju och går ändå, så det är väl helt okej egentligen.

    Den 30 december åkte vi sedan till Finland och bodde över hos släkten där. För min del var det i första hand en jobbresa, jag hade en hel del möten med kollegor och teammedlemmar. Dessutom hade vi ett större event i Vasa 4 januari. Det krävde en del planering och förberedelser eftersom vi inte hade gjort den här typen av event tidigare, men blev både lyckat och lärorikt. Den kvällen förtjänar ett eget blogginlägg, så jag återkommer till det.

    Jag ser i bloggar och på sociala medier att väldigt många har sammanfattat året som gått, och berättat om höjdpunkter och dalar de upplevt under året. För min egen del tänker jag i stort sett nöja mig med att konstatera att jag med glädje vinkar adjö till året som gått. 2017 började på värsta möjliga sätt, då jag på nyårsdagens imorgon väcktes av beskedet att min mamma hade dött (se föregående inlägg). Nyår kommer antagligen alltid att ha en lite underlig bismak för mig. Detta år innebar nyårsafton dessutom 25 års bröllopsdag för mig och Robban. Att gifta sig på nyårsafton var fantastiskt, men det är värdelöst som bröllopsdag ?, kan jag meddela. I all synnerhet om man är så kass på planering som vi två.

    I år hade vi av förståeliga skäl bestämt att hela familjen skulle samlas hemma hos pappa på nyårsafton, och det blev ändå en mysig kväll. Vi hjälptes åt att laga en god middag, de tre små kusinerna lekte tillsammans, och var sedan ute och smällde några raketer med hjälp av papporna och min fantastiska syster. Jag och minihunden Morris valde att stanna inomhus och hålla oss borta från det spektaklet.

    Bye bye 2017! Välkommen 2018 !

    Vanligen brukar jag sätta mål och göra upp en massa planer för det nya året, men i år har det tagit mig tio dagar in på det nya året innan jag lyckats komma igång över huvud taget. Dels förstås beroende på att jag faktiskt fortfarande känner av influensan (eller vad det nu var). Har bokat en läkartid till imorgon för att kolla upp mina lungor en extra gång. Men förstås också för att den milstolpe som varje nyår ändå är, i nuläget för mig mest av allt är en påminnelse om hur obeskrivligt kort livet är. I grunden är jag en väldigt positiv människa, och jag vet att jag håller på att hitta tillbaka till den positiviteten. Nyåret råkade bara bli ett litet bakslag.

    Vad vill jag ska hända under 2018? Först av allt, vill jag få vara frisk. Jag ger inga nyårslöften, men jag har beslutat mig för att göra allt jag kan för att hålla mig frisk. Jag önskar också få göra en resa tillsammans med maken någon gång under året, som en försenad 25 års bröllopsresa. Det blir inga märkvärdigheter, utan en långhelg någonstans i Spanien där man kan bada och fotvandra räcker gott. Det vore toppen! Sen vill jag utveckla mig själv och mitt företagande, ta nya steg och hitta lite nya vägar. Och som alltid finns det massor jag vill fixa med i huset och trädgården (som snarare borde kallas en wannabe-trädgård, som den ser ut). Men det får ta den tid det tar… Sist men inte minst så har vi en önskan om en brorsa till minihunden Morris, gärna till sommaren om vi lyckas hitta en lämplig valp. Det var visst ingen dålig lista på drömmar, planer och önskningar. Det är faktiskt en seger att inse att jag har så många planer, för det är ingen självklarhet efter det år som varit. Men överst på listan står faktiskt hälsan. Man brukar ju säga att den friske har många önskningar, medan den som är sjuk har endast en. Och så är det verkligen. Själv är jag ju frisk, men så många runt mig har kämpat med tuffa grejer den senaste tiden; cancer, stroke och andra otrevliga kroniska åkommor, så jag har blivit väldigt medveten om det dyrbaraste vi har, vår egen hälsa. Den är inte alla förunnad, och allt kan vi inte skydda oss mot. Men jag har iallafall bestämt att göra allt jag kan för att bevara min hälsa, Och det får jag säkert anledning att återkomma till framöver.

    Bjuder här på några fler bilder från när vi fotvandrade i Garraf ovanför Sitges en dag under förra påsken. Definitivt en av årets allra bästa dagar!Ta hand om dig! The best is yet to come❤️!

    info
  • 2017-09-29 12:49

    Life is...

    Öppnade bloggen igår morse och insåg att det gått snart ett år sedan mitt senaste blogginlägg, i november 2016. Då när jag publicerade inlägget, var det tänkt att bli starten på ett efterlängtat, regelbundet bloggande. Kort efter det inlägget hände dock några saker som helt slog undan fötterna på mig:

    Min bästa vän sedan tio år, insjuknade hastigt i något som tog hennes liv ett halvår senare.

    Min älskade mamma gick oväntat bort under det nya årets första morgon. Hon var nyss fyllda 64 år och borde ha haft många, många år framför sig.

    Jag har aldrig haft sorg förut, och nu skulle jag sörja två av mina närmaste samtidigt. Hur gör man det?

    Hur svarar man på den välmenta och otroligt förhatliga frågan ”Hur mår du?”

    Hur driver man företag och peppar sina medarbetare när all ens kraft går åt till att tvinga sig ur sängen på morgonen?

    Hur förhindrar man att ens familj och äktenskap krisar i hop när man är totalt avskuren och bedövad?

    Hur går man till sin älskade kyrka på söndagarna när man börjar fulgråta varje gång lovsången börjar?

    Hur hanterar man det faktum att man å ena sidan aldrig vill prata med en endaste människa igen, och å andra sidan rinner allt ur en så fort man vågar öppna munnen?

    Hur hanterar man alla osagda ord, och förklaringar man aldrig fick?

    Hur berättar man, utan att säga för mycket eller för litet?

    Hur lever man när man inte riktigt vågar lita på livet?

    Och jag, vem är jag nu, efter allt detta?

    Det har jag inga svar på ännu. Men i sanningens namn mår jag väldigt bra för det mesta. Det är ju också ett av livets mysterier; att vi blir glada igen, att vi ”går vidare” som det så fint heter. Sorg är en märklig åkomma. Jag kan inte riktigt förklara, men om du är intresserad skulle jag vilja rekommendera dig att läsa Sorgens gåva är en vidgad blick, en nyutkommen bok av Patrik Hagman. Han uttrycker sig på ett sätt som få andra. Jag stannade vid förordet, läste det om och om igen under flera dagar.

    En annan bok som hjälpt mig mycket under året som gått, är Alex Schulmans Glöm mig, som handlar om hans egen relation till sin mamma. En helt annan typ av relation än den jag hade till min egen fina mamma, men så berörande. En illustration av hur svårt det är att vara förälder, och hur svårt det är att vara barn till någon…

    Idag sitter jag i mitt matrum vid ett bord fullt av frukostdisk och smulor. Det är fredag och de två yngsta barnen har studiedag, dvs ledigt. Åttaåringen läser Bamse och leker, sjuttonåringen tillbringar sin mesta tid vid elpianot uppe på sitt rum. Vackert så.

    Längtar lite tillbaka till sommaren, även om den inte var så varm och fin i år. Då satt jag ute på verandan och altanen med min dator vid några tillfällen. Bjuder på lite bilder från de tillfällena. Hoppas att det ska bli många fler under kommande somrar.

    info
  • 2016-11-08 12:51

    Hillary for president

    Idag är det presidentval i USA.  Jag är inget fan av amerikansk politik, och  nej jag är väl inget stort fan av just Hillary Clinton heller. Men; vanligt sunt förnuft  borde man åtminstone kunna förvänta sig  av en amerikansk president.  Jag kommer åtminstone att sova mycke bättre om natten med Hillary i  Vita Huset,  alternativet vill jag faktiskt inte ens tänka på. Så idag håller jag tummarna för Hillary.

    info
  • 2016-11-07 12:52

    Att tänka för framgång -några snabba anteckningar

    Under de 15 år jag drivit företag har väldigt mycket hänt både i mitt yttre och i mitt inre liv. Inte minst vad gäller förmågan att fokusera. Den har utvecklats enormt, men jag kan inte med bästa vilja påstå att det varit en ständigt uppåtgående kurva. Vi människor är ju inga robotar, och det är bara naturligt att hälsotillstånd, relationer och många andra yttre omständigheter påverkar vårt fokus i perioder. Tittar jag i backspegeln så kan jag ändå konstatera att jag med åren blivit avsevärt mycket bättre på att lägga fokus på väsentligheter och släppa det som spelar mindre roll.

    ”Det går inte att skjuta två harar på en och samma gång”. Gamla ordspråk har oftast kommit till av en anledning. Det är inte alltid så lätt att förklara för en annan människa vad fokus är, men det är lättare att förklara vad det inte är: fokus är INTE att försöka göra allt på en gång. Ett normallångt liv är å ena sidan kort, men å andra sidan väldigt långt. ALLT måste inte ske innan man fyllt 40, eller 30 för den delen… När du fokuserar med din kamera, blir det du siktar på skarpt och tydligt -det andra blir suddigt, för det är inte viktigt just där och då…

    ”What you think about, you bring about”. Personligen är jag helt övertygad om att våra framsteg begränsas av vår förmåga att drömma. Jag försöker ständigt utmana mig själv att våga drömma större. Drömmar förverkligas inte av sig själva, de kräver arbete -mycket arbete! Men din dröm är ju DIN, och det betyder att den är värd att kämpa för! Du vet säkert redan att en dröm blir ett mål när du vågar skriva ner den och ge den en deadline. Gör det! Bli inte skraj om den verkar för stor och för fantastisk, eller omöjlig att uppnå…  Vad helst du kan drömma om och tro på, det kan du uppnå när du ger det tillräckligt mycket tid och kraft, och lär dig det du behöver kunna på vägen.

    Att våga tro är livsviktigt. Drömmen kan vara svår att tro på till en början, men tron föds ur hoppet, så ge aldrig upp hoppet. Det har sagts att tro är vad små människor saknar och vad stora personligheter lever av. ”Det tror jag när jag ser det”. Nejdå, det är precis tvärtom: Tron är per definition en fast övertygelse om det du ännu inte ser.

    När drömmen har omvandlats till ett mål, då är det dags att fatta ett beslut. Beslut dig för att du är trött på tingens nuvarande ordning, och börja planera för förändring. Tragiskt nog planerar de flesta människor idag sina semestrar noggrannare än de planerar sina liv…

    Var medveten om att om ditt mål är tillräckligt stort och värdefullt, så kommer det att utmanas. Du kommer att möta all världens hinder på vägen, men det gör inget när du väl har fattat ditt beslut. Ditt mål är inte längre förhandlingsbart, och du har lärt dig att inga flygplan lyfter utan motstånd…

    Innan du når målet får du göra en mängd val, och ibland får du till och med säga nej till sådant du gärna ville säga ja till. Du vet, att om du gör det du måste göra när du måste göra det, så kommer du en dag att kunna göra det du vill göra när du vill göra det. Att disciplinera sig är tufft ibland, men aldrig så tufft som att ångra sig när det är försent. Detta är något jag personligen lärt mig den hårda vägen.

    Var noga med vad du tänker på. Tankar blir till ord, ord som föder handling. Dina handlingar kommer att forma dina vanor, och dina vanor kommer att styra din framtid. Min egen räddning är att skapa rutiner som bär mig när jag har ont om tid, och att jobba på att ändra de vanor som stjälper mig. Att delegera allt som möjligen kan delegeras är mitt nya mål. Men framgång kan inte delegeras bort -den börjar mellan öronen! Jag får dagligen jobba på att göra de viktigaste sakerna först! Det låter så enkelt i teorin, men kräver ofta mer disciplin än man kan ana.

    När jag precis hade startat mitt företag, lärde mig en mentor att det alltid kommer att komma oförutsedda kriser i min väg. Det gillade jag inte alls. Men så är det ju, har jag kunnat konstatera. Förändringar kommer alltid, och våra omständigheter tvingar ibland OSS att förändras. Det sköna är att vi kan välja att VÄXA av utmaningar.

    Eftersom jag valt ett yrke där jag jobbar med människor, och ibland i ett nära mentorskap, så får jag möta väldigt många olika livsöden. Världen är full av fantastiska, beundransvärda och unika människor. Det jag har lärt mig, är att de människor som gått igenom de allra största kriserna i livet, sällan ser sig själva som några offer. Vi kan inte alltid välja vad som händer oss i livet, hur rätt vi än tänker, men vi kan alltid välja VAD vi tänker I situationen när vi drabbas. Det låter kanske hårt, men är inte desto mindre sant.

    Fokus kräver balans. Ett helt jobbfritt dygn i veckan är nyckeln för mig. Att kunna stänga av är inte det lättaste när du driver en egen verksamhet, men troligen helt  helt nödvändigt för att hålla i längden. Och minst lika nödvändigt för dina nära och kära :).

    info
  • 2016-07-17 12:57

    Vi skulle bara våga blunda!

    Nyheterna är eländigare än på länge, känns det som.  Och de sociala medierna svämmar över av rapporter och åsikter hit och dit. Det är lätt att bli överväldigad av allt elände, och jag är minst lika skyldig som alla andra, både till att dela katastrofnyheter på sociala media och till att blunda ibland. Förra veckans bilder på den drunknade pojken blev bara för mycket, speciellt eftersom jag tyckte han liknade ett litet barn jag känner… Men det är kanske ett gott tecken trots allt, blir det för mycket för oss mellan varven så kanske det kan tolkas som att vi fortfarande bryr oss, i bästa fall.

    Jag använder inte Facebook så mycket numera, annat än för att kommunicera med min organisation via slutna grupper, så det mesta som läggs ut på min privata sida är faktiskt länkar till aktuella artiklar med mera. Självklart förstår jag att det inte alltid är så uppskattat, MEN: vi får bara inte blunda för eländet i vår närhet. Det kunde lika väl ha varit ditt eller mitt barn. Jag KAN INTE se att mina ”rättigheter” eller mitt människovärde skulle väga tyngre än alla dessa desperata människors, bara för att just jag råkade födas i en tid och på en plats där ingen hotar mig. Jag har två medborgarskap, så jag kan välja vilket av mina ytterst attraktiva pass jag vill resa med. Hela världen står öppen. Med privilegier följer ansvar: att hjälpa praktiskt då vi kan, men framför allt ett ansvar att inte blunda, förneka eller vända bort blicken från det vi inte vill se. Förlorar vi empatin så riskerar vi vår mänsklighet. Vad äger du och jag som inte har blivit oss givet, ytterst sett?

    info
  • 2016-04-13 12:53

    Bloggar och människor som inspirerar mig

    Idag har jag en sån där dag då jag borde göra massor, men helst vill jag sitta under en filt och dricka te. Inte för att jag är låg eller inte mår bra, utan för att det är så jag laddar batterierna.

    Nuförtiden pratas det mycket om fördelarna med att vara introvert, och på nätet kan man hitta en massa läsbart och även göra självtest som talar om ifall man är övervägande extrovert eller introvert. Alla friska människor är lite både och, har jag förstått. När folk träffar mig tror jag att jag lätt uppfattas som ganska extrovert, pratglad som jag är och oftast klädd i färgglada kläder. Det är säkert sant, men jag har en annan sida också: den där som vill vara ensam, länge… Och göra ingenting.

    Mitt ingenting består faktiskt ofta av att slösurfa, så lite rastlös blir jag nog, trots allt. När jag riktigt vill rensa hjärnan går jag ut i skogen på promenad, men om jag är ute i träningssyfte så vill jag ändå ha musik på hög volym i lurarna. Den moderna människan i ett nötskal, skulle jag tro. Även i min självvalda ensamhet vill jag bli underhållen :). Hur som helst, bra eller dåligt får någon annan avgöra.

    Det finns en mängd människor som under årens lopp har inspirerat mig utan att jag någonsin har träffat dem. Många av dem är kvinnor i andra länder som jobbar med samma företag som jag själv. En del av dem hittar jag på youtube, när någon försigkommen åhörare spelat in dem, med eller utan tillåtelse. Andra inspiratörer är till exempel Brian Tracy, Tony Robbins och Robin Sharma. Alla tre är ju professionella ledarskapscoacher, och de marknadsför sina tjänster just via nätet och sociala media. Därför får man vara beredd på att det alltid finns ett stort mått av marknadsföring i det de delar. Men så är det ju å andra sidan med det mesta idag, så jag tycker det är ok. På Youtube finns ett stort antal klipp med dessa herrar, och säkert finns det podcasts att lyssna till även om jag inte kollat.

    Sen finns det många bloggar som inspirerat mig under årens lopp. Underbara Clara var kanske en av de första. Efter det började jag läsa Fyra årstider. Under en period följde jag ganska många bloggare, men intresset har gått i vågor. Sara Woodrow är självklart en favorit här i min närmiljö. En av de som inspirerat mig mest är kanske Åse Falkman Fredriksson, som driver bloggen 56kilo.se. Inspirerad av henne har jag gjort många förändringar i min egen och min familjs kost. Sedan läser jag också sporadiskt LCHF-ingenjören. Jag kan kanske inte riktigt relatera till hennes livsresa, men det är härligt att se när människor tar tag i sina liv och hittar fungerande nycklar till förändring.

    Ibland tänker jag att bloggandet nog har haft sin storhetstid, och att andra forum kommer att ta över så pass att bloggandet dör ut? För några år sedan läste jag ju betydligt fler bloggar än vad jag gör idag, och likadant verkar det vara med många andra jag träffar. Eller så är det helt enkelt så att proffsen tagit över bloggosfären, och att alla glada amatörer i stället håller till på instagram och Twitter? Därför funderar jag  ibland om det verkligen är värt att ha en blogg längre, men jag har landat i att den för mig får fungera som ett slags offentlig dagbok. Det är inte så noga om någon läser eller inte, för mig är det ändå roligt att ha den, och skriva när andan faller på.

    Sist men inte minst: massor med inspiration hämtar jag från min kyrka, Hillsong Stockholm. Det finns så mycket att säga om det stället, att det förtjänar ett eget inlägg. Låt mig bara säga att jag är så enormt stolt, glad och tacksam över att vara en del av den gemenskapen. Välkommen hem, står det med stora bokstäver i foajén till vår samlingslokal, och det är så det känns, att jag kommer hem när jag kommer dit!

    Det här är vad som inspirerar mig idag och de flesta andra dagar. Vad inspirerar dig?

    info
  • 2015-12-17 12:54

    Julrusch?

    I morse infann sig julstämningen för en liten stund, då  dotterns skola hade julsångsamling i Vaksala kyrka. Helt underbart att få sitta i den gamla kyrkan med anor från 1100-talet och lyssna till barnen när de sjunger och dramatiserar julevangeliet.Det gör gott för själen :).

    I  övrigt tycker jag det blir svårare för varje år att riktigt greppa detta med vårt västerländska julfirande. Folk frågar så ofta om jag ”har mycket” nu före jul, och det är ju en alldeles naturlig fråga eftersom jag driver ett företag och därigenom även sysslar med försäljning. En annan vanlig fråga är om jag ”är klar” inför julen. Och varje gång undrar jag ”med vad då?” Fast det säger jag oftast inte. Men jag brukar i hemlighet undra, och har även yppat mina farhågor för den närmsta familjen, om det kan vara så att jag missat någon del i mammautbildningen, eller om jag tappat bort något viktigt PM som alla andra fått?

    Tro för all del inte att jag är anti konsumtion och kommersialism i alla former. ”Nothing happens until somebody sells something”, sägs det och det är sant. De flesta av oss har älskat att leka butik när vi var barn. Att sälja och köpa är naturligt för oss människor, och grundläggande handlar all business om att finna behov och fylla dem. Handel skapar välstånd och jag är den förste att skriva upp på allt detta.

    Men ändå… Det sägs att vi kommer att spendera dubbelt så många miljarder på julhandeln i Sverige, jämfört med vad flyktingmottagandet kostat i år. Det sägs också att varje person i landet spenderar 5000-7000 kr på julhandeln. Oberoende om dessa siffror är korrekta eller ej, så kvarstår faktum: varje år i december spenderar vi som befolkning sammantaget långt mer än vi har råd med. Vi handlar mat som om apokalypsen stod för dörren, och sedan slänger vi hälften… Jag klarar bara inte av att acceptera detta, hur jag än försöker.

    Och så allt detta förberedande… Det är ett helt annat kapitel. Visst är det jättemysigt och rogivande med ett välstädat hus där alla är glada och de hemlagade julfavoriterna tronar på middagsbordet. Och självklart ska vi pyssla och pynta till allas vår glädje. Så länge priset inte blir för högt för någon eller några i familjen. Eftersom hösten är så lång och mörk här i Norden, är det självklart att vi älskar allt glitter och ljus som hör julen till. Det komiska är att många av mina bekanta ”firat” julen i så många veckor redan, att de gladeligen kastar ut den på annandagen, eftersom de är så trötta på den då redan :).

    Någonstans i Bibeln finns ett uttryck om att ”jaga efter vind”. Just nu kommer jag inte ihåg sammanhanget, men det är den känslan som kämpar med julglädjen i mitt hjärta. Och du får så gärna rätta mig om jag har fel, det är säkert väldigt många runt omkring mig som inte alls känner igen sig i min beskrivning. Ingen är gladare än jag ifall det är så -självklart unnar jag oss alla att fira jul av hjärtats lust, med alla element som hör till! Men min önskan är att vi lite oftare skulle låta adventstiden vara en tid av förväntan och eftertanke. Så här kommer några tips från en som missat julstresskursen och förmodligen deletat något viktigt memo om allt som ska göras i december:

    -Ta inte ut julen i förskott. Bygg upp en sund förväntan; pynta, drick glögg och ät pepparkakor om du gillar det, men kom ihåg att julen börjar på julafton och inte i november. Vi lever i den omedelbara belöningens tidsålder, och inte minst vi vuxna mår bra av att öva oss i tålamod och förväntan. Allt är inte Insta-moments i livet.

    -I december är det mörkt. Du behöver inte riva ut allt ur bokhyllorna. Storstäda en regnig lördag i februari (det gör jag -kanske). Eller anlita städhjälp om du har råd (det gör inte jag -framför allt för att jag vill att mina barn ska lära sig städa).

    -Gör det som du tycker är roligt och som ger dig julkänsla, vare sig det är bakning, matlagning eller -städning. I övrigt: ställ dig frågan om det måste göras, och vem annan som kan göra det.

    -Spendera hellre tid med dina barn än att rusa runt och göra saker du tror att du måste göra för dem: Jag har hoppat över ett otal aktiviteter under åren (hem och skola, julmarknader, föräldramöten etc.) och jag vet att jag avrättar en helig ko nu, men de där sakerna är inget du måste göra för att vara en bra förälder.

    -Om julklappsinköpen är jobbiga eller anstränger plånboken för mycket, haka på vårt experiment: I år testar vi något nytt. Den som är liten får sin julklappshög i vanlig ordning. Jag vet att vi aldrig varit särskilt extravaganta på den punkten i jämförelse med många familjer, men ändå är det svårt att hitta bra presenter till alla… Så nu har vi övriga, från 15 år och uppåt dragit lott, så var och en av oss köper EN julklapp. Vi har en maxbudget per julklapp som alla är informerade om. Jag är den förste att erkänna att jag inte vet hur det kommer att falla ut, men alla är med på detta, så det är värt ett försök. Det är underbart med presenter, men våra behov är ju nästintill obefintliga, så varför göra ett shoppingkaos av julen om vi inte måste?

    Nu är americanon urdrucken och larmet på mobilen meddelar att det är dags att hämta på förskolan, så här sätter jag punkt för denna gång. Kram!

    info
  • 2015-10-15 12:55

    Konsten att inte döma

    Tolerans är 2000-talets svenska modeord. De flesta av oss är överens om att vi inte har rätt att sätta oss till doms över andra människors sätt att vara eller leva. Men hur toleranta och icke-dömande är vi egentligen, när det kommer till kritan?
    Den som vågar sticka ut hakan i till exempel samhällsdebatten, och framföra en avvikande åsikt i någon fråga, märker snart att toleransen har snävare gränser än vi vill kännas vid. Om detta skulle man kunna skriva en hel bok, och det har troligen någon redan gjort.
    Men om vi håller oss på det mer vardagliga, personliga planet. Handen på hjärtat; visst är det svårt att inte döma varandra i smyg. Det är så lätt hänt. För ett tag sedan träffade jag en person som jag knappt känner, vi har setts några gånger via gemensamma vänner, det är allt. Jag var inte särskilt förtjust i personen när vi hade setts första gången, tyckte att hen var lite mesig och gnällig och kom med ursäkter i olika sammanhang. Sånt har jag svårt för. Så vad gjorde jag? Jag dömde.
    Några månader senare får jag av en händelse veta vad personen i fråga varit med om. Det berättade hen inget om när vi sågs och jag störde mig på alla ursäkterna. Varför skulle hen ha gjort det förresten, vi kände ju inte varandra, och jag hade ingen rätt att begära någon förklaring. Nu förstod jag. Och jag grät lite för mig själv. Förlåt mig för att jag dömde dig i mina tankar. Förhoppningsvis lärde jag mig något, och är lite visare i framtiden. Döm inte så blir ni inte dömda, sa Jesus enligt Matteusevangeliet. Med den dom ni dömer skall ni dömas, och med det mått ni mäter ska det mätas upp till er. Big words.

    PS: Användningen av ordet hen är inget ställningstagande i den uttjatade genusdebatten. Jag är finländare. Finskan har bara ett gemensamt ord för han och hon, nämligen hän, som lämpligen översätts med ordet hen då personens kön är okänt eller irrelevant. Därmed är ordet hen för mig helt oproblematiskt, ifall någon undrar. Men det gör ni säkert inte. DS.

    info
  • 2015-09-06 12:58

    What a week!

    Det är tidig söndag morgon och jag är vaken sedan länge. Ligger i en skön hotellsäng i Göteborg och borde ju passa på att ta en sovmorgon, men icke… Efter de fantastiska dagar vi haft är det svårt, för att inte säga omöjligt, att sova. Och morgonmänniska är jag annars oxå, så för en timme sedan gav jag upp sovandet och började kolla min instagram i stället. Massor av härliga bilder som kollegor och vänner laddat upp sen i går kväll -härligt!!!

    En gång om året blir hela Scandinavium rosa. Några tusen fristående hudvårdskonsulter från Finland, Sverige och Norge samlas för utbildning, inspiration och prisutdelningar för det gångna årets prestationer. Det kan låta som ett helt vanligt företagsevent, men jag kan lova dig att detta är något helt unikt: professionellt och inriktat på vår fortsatta framgång, absolut! Men framför allt inspirerande, crazy och roligt! Jag har deltagit varje år sedan jag blev konsult för 14 år sedan, och det blir bara bättre! Min man kommer varje år han med, och trivs som fisken i vattnet! För varje år blir det tydligare vad som skiljer oss från andra, och det är företagskulturen: systerskap i stället för den konkurrens som annars präglar affärslivet, våra mjuka värderingar och det vi kallar Go Give-anda. Våra prioriteringar, värderingar och den relationsbaserade affärsmodellen. I ❤️ it! Att vi dessutom belönas så rikligt för väl utfört arbete är grädden på moset…

      
    Bjuder på en bild av den söta Minin som ledare i företaget kan kvalificera sig för att få köra. Ränderna ser lite vita ut på bild men är i verkligheten ljusrosa, samma nyans som på min rosa Volvo. Läckert!

    Sedan jag kom i onsdags har det varit fullt ös. Jag har haft unitmöte med min egen grupp på hotellet där vi bor, varit med på Sales Directormöte och lunch på Gothia i torsdags, agerat tolk under en gala på Rondo i torsdags kväll, gått på föreläsningar, representerat min Unit på scen i Scandinavium under Awards Night i fredags, hört fantastiska tal under gårdagen, fått info om höstens produktlanseringar, representerat min Unit på scen igen, ätit pizza och glass med några ur gänget så det stod ut genom öronen i går kväll. Haft djupa samtal, skojat, skrattat och gråtit nån skvätt. Fått nya vänner och connectat med gamla. Njutit varje sekund!

    Ser redan fram emot nästa år. Vem vet, kanske vi ses!

    info
  • 2015-08-26 12:59

    Testar att blogga från mobilen

    Installerade precis en WordPress-app i telefonen och testar hur det funkar. Verkar ju lovande :). Passar på att bjuda på en bild från min senaste rosa roadtrip, någonstans längs E14 i mitten av juli. Fördelen med en regnig sommar är ju att vi får se en massa vackra regnbågar…

    info
  • 2015-08-25 13:01

    Höst = nystart

    Idag var första dagen jag lämnade Prinsessan i förskoleklassen utan mamma, och det gick bra. Trodde inget annat heller, egentligen. Hon har ju precis fyllt sex år och känner många i klassen från sin dagisgrupp, men igår fällde hon faktiskt några tårar när hon inte såg mig i rummet, för att jag gått ut i korridoren där det hade dukats fram kaffe till föräldrarna… Det var nytt för mig. Som mamma till tre grabbar har jag faktiskt aldrig upplevt något sådant, men alla barn är ju olika.

    Hur som helst känns det verkligen som om det är nystart nu på många områden. När Prinsessan föddes för sex år sedan tog jag medvetet ett steg åt sidan från min business. Jag visste att det var sista gången vi hade en liten i familjen och jag ville passa på att njuta så mycket som möjligt! Tack och lov har jag ändå kunnat behålla min business, mycket på grund av en man som ställer upp i vått och torrt och många gånger drar ett stort lass. Hade jag inte kunnat behålla min verksamhet på en lönsam nivå så hade jag ju varit tvungen att ta ett ”vanligt” jobb, och det har aldrig varit ett alternativ för mig. Jag är en entreprenör, och jag värderar den friheten väldigt högt. Trots medvetna val så är det många gånger en frustrerande balansgång när jag vet att jag egentligen kan så mycket ”mer”, men tiden och kraften inte riktigt funnits de senaste åren.

    Desto mer spännande känns det just nu, att gå in i en helt ny fas: Äldste sonen har precis flyttat hemifrån (saknar honom verkligen, som tur är han inte långt borta), tonåringarna satsar mycket på skolan för tillfället och verkar ha läget under kontroll, Prinsessan går i F-klassen på en bra skola och drömhuset är rätt så långt färdigrenoverat (tack vare maken, jag kan på intet vis ta åt mig äran där), bara våtrum och lite småfix kvar. Återstår undertecknad då… Dags att lägga i en ny växel: Bestämma mig för VAD jag vill, på riktigt, och i vilken takt. Och HUR det ska gå till. På det stora hela vet jag VAD, och i viss mån HUR, men det finns ändå ett och annat att klura ut.

    Livet är här och nu, medan vi är på väg till framtiden :).

    info
  • 2014-10-03 13:03

    Boktips

    Mitt favoritrum i vårt hus är biblioteket. Det är inte ett rum vi har som utställning, för att det ska vara fint, utan här läser, lever och fikar vi. Och surfar :). Det ligger alltid någon kvarglömd laddningssladd på golvet nånstans…

    Böcker är en viktig del av vår familjs liv. Alla slags böcker: deckare, sagor, klassiker, faktaböcker, biblar, romanstrams och självhjälpsböcker. Allt får plats i våra hyllor. Någon gång i framtiden vill jag att alla väggar i detta rum täcks av  vackra vita Boknäshyllor (jag är ju finländare, trots allt) med glasfronter. Än så länge nöjer jag mig med fullproppade Billy-bokhyllor, där familjemedlemmarna alltid dumpar papper och småprylar ovanför böckerna, till husfruns förtret.

    Idag tänkte jag tipsa om att en av mina favoritböcker delas ut som gratis e-bok på författarens sajt. Den heter Re-Awaken the Giant Within och är skriven av Tony Robbins. du hittar boken här.Läs och inspireras! Happy Friday!

    info
  • 2014-09-30 13:03

    Det kryper i mig..

    Många olika projekt väntar på att jag ska ta tag i dem just nu. Vi drabbades av lite förkylningar här i huset för någon vecka sedan, och även om ingen blev direkt sjuk, så blev det segt och utdraget. Jag har inte riktigt hittat formen än. Fake it ’till you make it, tänkte jag i morse. Kände mig inte så där glad som jag vet att jag gör när jag är piggare/friskare. Kanske hjälper det att ”lura” kroppen lite. Sätta igång rivig musik och dansa loss tills endorfinerna kickar in?  Be what you want to become… Agera som den du vill bli.

    Dessa underbara damer fotade jag i Soweto i januari 2011. Just där och då spöregnade det, men jag hade redan innan förstått att paraply kan man använda vare sig det är regn eller sol. Vi möttes för ett ögonblick, de dansade i regnet och såg så kvinnliga, glada och starka ut, så jag bad att få ta en bild. När jag ser på den nu, så undrar jag vem de är, dessa fantastiska kvinnor, som verkade så nöjda med sig själva och sin tillvaro.

    info
  • 2014-09-15 13:04

    Höstbilder

    Hösten är verkligen min favoritårstid, men vissa dagar vaknar man och känner sig inte riktigt på topp. Har varit förkyld i helgen och tagit det rätt lugnt. Nu är det bättre, men vilket antiklimax det blev med valet igår. Resultatet var ju väldigt väntat, men för min del inte det önskade… Blir intressant att se var vi hamnar… Nåja, valresultatet kan jag inte göra något åt, men eftersom jag är min egen chef har jag i alla fall ansvar för mina egna resultat, så de ska jag ta itu med nu. Här kommer några höstbilder från min promenad, tagna innan jag tappade nyckeln(!).

    info
  • 2014-09-13 13:07

    Nu blev jag politisk :)

    min facebookstatus i kväll:

    Innan vi flyttade till Sverige satt jag en period i fullmäktige i min hemkommun i Österbotten, och kände mig väldigt mätt på politik efter det. Men i morgon går Sverige till val, och det är inte vilket val som helst, utan ett historiskt val. Jag tänker inte tala om för dig vem du ska rösta på, det tror jag nämligen att du är fullt kapabel att bestämma själv. Det jag däremot vill be dig om, är att rösta med BÅDE hjärta OCH hjärna.
    Det finns inget perfekt parti att rösta på, helt enkelt för att det inte finns några perfekta människor. Både vänster- och högerpolitiker är kapabla att fatta goda och mindre goda beslut i sakfrågor. Vi behöver se längre än så. Låt värdegrunden och synen på människan avgöra, och inte minst synen på individens förhållande till staten.
    Att jag som småföretagare inte har mina egna sympatier särskilt långt ut på vänsterkanten är säkert rätt uppenbart, men det går som sagt mycket djupare än till arbetsgivaravgifter och skattepolitik. Socialismens grundtanke är hur nobel som helst: 100% jämlikhet och rättvisa i ett klasslöst samhälle. Det finns bara en hake, Alla människor är inte likadana. Lika mycket värda, ja, men inte likadana, nej. En röst på vänsterkanten är djupast sett en röst på partier som sätter kollektivet före individen och anser att kollektivet skall bestämma hur individen ska leva. Det tror jag inte på.
    Jag tror att samhället byggs upp av individer och familjer, med rätt och frihet att bestämma över sina egna liv. Fria människor blir generösa och initiativrika och skapar välstånd och möjligheter för ett helt samhälle. Ofria människor blir snåla, misstänksamma och missunnsamma. Varför tror du jantelagen frodas så i Sverige? Detta är anledningen till att jag inte gillar vänstern.
    Låt oss då ta en titt på högerkanten: Tänk dig noga för imorgon innan du ger din röst till ett parti vars medlemmar en efter annan tvingas göra avbön i media på grund av pinsamma, rasistiska uttalanden. Av frukten känner man trädet. If it walks like duck and talks like duck -I would say it’s a duck…
    Vad är en människa om hon glömmer barmhärtighet och omsorg om nästan? Låt dig inte luras av smart retorik och skrämselpropaganda. Jag tror på Sverige och jag tror på alla dess invånare: vita, svarta, gula, röda eller blå spelar ingen roll. Jag är inte rädd för vare sig muslimer, judar, kristna eller ateister. Jag är övertygad om att vi alla ryms här och kan lära oss att leva tillsammans. Ja, det finns problem, absolut. Och vi kan lösa dem -tillsammans. Låt de goda krafterna segra i morgon!

    info
  • 2014-09-12 13:08

    Ibland går det åt skogen

    Igår blev inget riktigt som planerat. Jag vaknade tidigt, beslutsam och glad, och beslöt mig för att ta en rejäl morgonpromenad så snart familjen kommit iväg till skolor och jobb. Sagt och gjort, klockan halv åtta på morgonen gick jag ut genom dörren, låste om mig och stoppade nyckeln i fickan och drog upp dragkedjan. Trodde jag.

    En och en halv timme senare, och många naturupplevelser rikare står jag utanför dörren igen. Vrålhungrig. Utan nyckel.

    Summa summarum blev det 4,1 kilometer på cykel och 13,2 till fots, eftersom jag fick lov att leta mig tillbaka i mina egna spår längs landsvägen, motionsslingan och i skogen. Det var mycket folk ute längs vägarna, och jag talade om för en och annan att jag letade efter mina nycklar. Tre och en halv timme efter att min morgonpromenad började, var jag på väg hem igen, när telefonen ringde och den första tjej jag mött under mitt letande, ringer och berättar att hon har mina nycklar. En bonde på traktor hade hejdat henne, och berättat att han hittat en uppsättning nycklar. En sådan lättnad!! Gissa om jag var tacksam. Förutom husnyckeln hade jag alltså min bilnyckel på samma nyckelring. Att beställa ny Volvonyckel är inte gratis…

    Vad lär jag härav: När vi är på topp, kommer det alltid någon motgång. Som ett brev på posten. Keep the lesson and throw away the experience, har nån klok människa sagt. Min kalender var fullproppad med saker jag tänkt göra igår, men det blev inte så. Det var frestande att tappa humöret där i början på timma tre… men jag fattade ett medvetet beslut att inte ge efter för paniken. Jag hade ett par viktiga samtal inbokade, så dem tog jag ståendes mitt i skogen. Sedan koncentrerade jag mig på att tro att nycklarna skulle komma till rätta, och på att vara tacksam över att jag faktiskt lever ett så privilegierat liv att jag äger nycklar att tappa bort. Inte alla som har det så.

    Slutet gott, allting gott. Hade nästan lust att pussa tjejen Amanda som sedan returnerade mina nycklar, haha!

    info
  • 2014-09-10 13:09

    One kokoslatte to go, please!

    Idag är en rolig dag! Jag ska precis sätta mig i bilen och köra till Dalarna för att utbilda en ny kollega, samt hålla hudvårdsklass för några goa kunder -härligt! Vaknade okristligt tidigt, 04:12!!! och somnade inte om, så en rejäl kokoslatte gör nog susen nu. Är ingen riktig kaffedrickare, så här hemma blir det nog bara lchf-kaffe för min del (kaffepulver, vaniljpulver, kanel, ägg, kokosolja och hett vatten som jag mixar med stavmixer några sekunder). Gott! Ha en fin dag, så hörs vi senast i morgon.

    info
  • 2014-09-04 13:10

    Att äta kakan och ha den kvar

    Idag hälsade jag på hos min goa, fina vän Smäm och fick lite tips och råd för att komma igång med bloggandet igen. Att få hjälp av ett sådant proffs är ju minsann inte illa, så stort TACK!

    Under dagen har jag grunnat lite på vilken typ av inlägg jag vill skriva, hur ofta och så vidare. Att äta kakan och ändå ha den kvar syftar på de motsägelsefulla önskningar och ambitioner som driver mig: Att vara den bästa mamma jag kan vara utan att släppa mina egna drömmar. Att vara sund och vältränad fast jag är en riktig godisråtta. Att leva i ett jämställt äktenskap och ändå våga medge att jag älskar att bli uppvaktad, beskyddad och buren. Att efter bästa förmåga väja för de etiketter vi så gärna klistrar på varandra; och inse att världen, livet och människorna är komplicerade.

    Det är sånt jag funderar på. Kanske har det att göra med att jag passerat 40-strecket, och verkligen känner att jag är mogen för nästa steg i livet. Jag har en underbar familj som betyder allt, och ett jobb som jag älskar. Livet ser dock väldigt annorlunda ut nu jämfört med när jag startade min karriär för tretton år sedan. Då var våra tre söner små, nu är den yngste fjorton och den äldste går sitt andra år på universitetet.

    I mitt yrke är det a och o att sätta mål, det är något jag gör varje år. Att vi fick en liten prinsessa för fem år sedan, är faktiskt till viss del ett resultat av min vana att planera, drömma och sätta mål. Året innan hon föddes, insåg jag att alla mina jobbrelaterade mål kan vänta, men ett fjärde barn, ja det kan vi inte skjuta på hur länge som helst. Att vi sedan fick som vi önskade är jag och vi oerhört tacksamma för, det är naturligtvis alls ingen självklarhet att bebisar kommer som på beställning.

    De senaste åren har jag naturligtvis jobbat en del med mitt företag, men ändå känt att jag inte varit redo att ta några större kliv framåt. Prinsessans femårsdag har varit en milstolpe i mina tankar, och nu i slutet av augusti passerade vi den. Familjen kommer förstås alltid i första rummet, och ändå skiftar ju fokus något när barnen blir större. Det finns så mycket jag vill göra, och så många sätt att utveckla min business, och jag är full av förväntan!

    Och ja, det blev några kakor över från femårskalaset.

    info