Höst = Nystart

IMG_4486

Idag var första dagen jag lämnade Prinsessan i förskoleklassen utan mamma, och det gick bra. Trodde inget annat heller, egentligen. Hon har ju precis fyllt sex år och känner många i klassen från sin dagisgrupp, men igår fällde hon faktiskt några tårar när hon inte såg mig i rummet, för att jag gått ut i korridoren där det hade dukats fram kaffe till föräldrarna… Det var nytt för mig. Som mamma till tre grabbar har jag faktiskt aldrig upplevt något sådant, men alla barn är ju olika.

Hur som helst känns det verkligen som om det är nystart nu på många områden. När Prinsessan föddes för sex år sedan tog jag medvetet ett steg åt sidan från min business. Jag visste att det var sista gången vi hade en liten i familjen och jag ville passa på att njuta så mycket som möjligt! Tack och lov har jag ändå kunnat behålla min business, mycket på grund av en man som ställer upp i vått och torrt och många gånger drar ett stort lass. Hade jag inte kunnat behålla min verksamhet på en lönsam nivå så hade jag ju varit tvungen att ta ett ”vanligt” jobb, och det har aldrig varit ett alternativ för mig. Jag är en entreprenör, och jag värderar den friheten väldigt högt. Trots medvetna val så är det många gånger en frustrerande balansgång när jag vet att jag egentligen kan så mycket ”mer”, men tiden och kraften inte riktigt funnits de senaste åren.

Desto mer spännande känns det just nu, att gå in i en helt ny fas: Äldste sonen har precis flyttat hemifrån (saknar honom verkligen, som tur är han inte långt borta), tonåringarna satsar mycket på skolan för tillfället och verkar ha läget under kontroll, Prinsessan går i F-klassen på en bra skola och drömhuset är rätt så långt färdigrenoverat (tack vare maken, jag kan på intet vis ta åt mig äran där), bara våtrum och lite småfix kvar. Återstår undertecknad då… Dags att lägga i en ny växel: Bestämma mig för VAD jag vill, på riktigt, och i vilken takt. Och HUR det ska gå till. På det stora hela vet jag VAD, och i viss mån HUR, men det finns ändå ett och annat att klura ut.

Livet är här och nu, medan vi är på väg till framtiden :).

Boktips

biblioteket

Mitt favoritrum i vårt hus är biblioteket. Det är inte ett rum vi har som utställning, för att det ska vara fint, utan här läser, lever och fikar vi. Och surfar :). Det ligger alltid någon kvarglömd laddningssladd på golvet nånstans…

Böcker är en viktig del av vår familjs liv. Alla slags böcker: deckare, sagor, klassiker, faktaböcker, biblar, romanstrams och självhjälpsböcker. Allt får plats i våra hyllor. Någon gång i framtiden vill jag att alla väggar i detta rum täcks av  vackra vita Boknäshyllor (jag är ju finländare, trots allt) med glasfronter. Än så länge nöjer jag mig med fullproppade Billy-bokhyllor, där familjemedlemmarna alltid dumpar papper och småprylar ovanför böckerna, till husfruns förtret.

Idag tänkte jag tipsa om att en av mina favoritböcker delas ut som gratis e-bok på författarens sajt. Den heter Re-Awaken the Giant Within och är skriven av Tony Robbins. du hittar boken här.Läs och inspireras! Happy Friday!

Det kryper i mig…

Sowetoladies

Många olika projekt väntar på att jag ska ta tag i dem just nu. Vi drabbades av lite förkylningar här i huset för någon vecka sedan, och även om ingen blev direkt sjuk, så blev det segt och utdraget. Jag har inte riktigt hittat formen än. Fake it ‘till you make it, tänkte jag i morse. Kände mig inte så där glad som jag vet att jag gör när jag är piggare/friskare. Kanske hjälper det att ”lura” kroppen lite. Sätta igång rivig musik och dansa loss tills endorfinerna kickar in?  Be what you want to become… Agera som den du vill bli.

Dessa underbara damer fotade jag i Soweto i januari 2011. Just där och då spöregnade det, men jag hade redan innan förstått att paraply kan man använda vare sig det är regn eller sol. Vi möttes för ett ögonblick, de dansade i regnet och såg så kvinnliga, glada och starka ut, så jag bad att få ta en bild. När jag ser på den nu, så undrar jag vem de är, dessa fantastiska kvinnor, som verkade så nöjda med sig själva och sin tillvaro.

Höstbilder

Hösten är verkligen min favoritårstid, men vissa dagar vaknar man och känner sig inte riktigt på topp. Har varit förkyld i helgen och tagit det rätt lugnt. Nu är det bättre, men vilket antiklimax det blev med valet igår. Resultatet var ju väldigt väntat, men för min del inte det önskade… Blir intressant att se var vi hamnar… Nåja, valresultatet kan jag inte göra något åt, men eftersom jag är min egen chef har jag i alla fall ansvar för mina egna resultat, så de ska jag ta itu med nu. Här kommer några höstbilder från min promenad, tagna innan jag tappade nyckeln(!).

bild 3 bild 2

bild 1nätvitsvamp

Nu blev jag politisk :)

I min facebookstatus i kväll:

Innan vi flyttade till Sverige satt jag en period i fullmäktige i min hemkommun i Österbotten, och kände mig väldigt mätt på politik efter det. Men i morgon går Sverige till val, och det är inte vilket val som helst, utan ett historiskt val. Jag tänker inte tala om för dig vem du ska rösta på, det tror jag nämligen att du är fullt kapabel att bestämma själv. Det jag däremot vill be dig om, är att rösta med BÅDE hjärta OCH hjärna.
Det finns inget perfekt parti att rösta på, helt enkelt för att det inte finns några perfekta människor. Både vänster- och högerpolitiker är kapabla att fatta goda och mindre goda beslut i sakfrågor. Vi behöver se längre än så. Låt värdegrunden och synen på människan avgöra, och inte minst synen på individens förhållande till staten.
Att jag som småföretagare inte har mina egna sympatier särskilt långt ut på vänsterkanten är säkert rätt uppenbart, men det går som sagt mycket djupare än till arbetsgivaravgifter och skattepolitik. Socialismens grundtanke är hur nobel som helst: 100% jämlikhet och rättvisa i ett klasslöst samhälle. Det finns bara en hake, Alla människor är inte likadana. Lika mycket värda, ja, men inte likadana, nej. En röst på vänsterkanten är djupast sett en röst på partier som sätter kollektivet före individen och anser att kollektivet skall bestämma hur individen ska leva. Det tror jag inte på.
Jag tror att samhället byggs upp av individer och familjer, med rätt och frihet att bestämma över sina egna liv. Fria människor blir generösa och initiativrika och skapar välstånd och möjligheter för ett helt samhälle. Ofria människor blir snåla, misstänksamma och missunnsamma. Varför tror du jantelagen frodas så i Sverige? Detta är anledningen till att jag inte gillar vänstern.
Låt oss då ta en titt på högerkanten: Tänk dig noga för imorgon innan du ger din röst till ett parti vars medlemmar en efter annan tvingas göra avbön i media på grund av pinsamma, rasistiska uttalanden. Av frukten känner man trädet. If it walks like duck and talks like duck -I would say it’s a duck…
Vad är en människa om hon glömmer barmhärtighet och omsorg om nästan? Låt dig inte luras av smart retorik och skrämselpropaganda. Jag tror på Sverige och jag tror på alla dess invånare: vita, svarta, gula, röda eller blå spelar ingen roll. Jag är inte rädd för vare sig muslimer, judar, kristna eller ateister. Jag är övertygad om att vi alla ryms här och kan lära oss att leva tillsammans. Ja, det finns problem, absolut. Och vi kan lösa dem -tillsammans. Låt de goda krafterna segra i morgon!

Ibland går det åt skogen

svamp 2

Igår blev inget riktigt som planerat. Jag vaknade tidigt, beslutsam och glad, och beslöt mig för att ta en rejäl morgonpromenad så snart familjen kommit iväg till skolor och jobb. Sagt och gjort, klockan halv åtta på morgonen gick jag ut genom dörren, låste om mig och stoppade nyckeln i fickan och drog upp dragkedjan. Trodde jag.

En och en halv timme senare, och många naturupplevelser rikare står jag utanför dörren igen. Vrålhungrig. Utan nyckel.

Summa summarum blev det 4,1 kilometer på cykel och 13,2 till fots, eftersom jag fick lov att leta mig tillbaka i mina egna spår längs landsvägen, motionsslingan och i skogen. Det var mycket folk ute längs vägarna, och jag talade om för en och annan att jag letade efter mina nycklar. Tre och en halv timme efter att min morgonpromenad började, var jag på väg hem igen, när telefonen ringde och den första tjej jag mött under mitt letande, ringer och berättar att hon har mina nycklar. En bonde på traktor hade hejdat henne, och berättat att han hittat en uppsättning nycklar. En sådan lättnad!! Gissa om jag var tacksam. Förutom husnyckeln hade jag alltså min bilnyckel på samma nyckelring. Att beställa ny Volvonyckel är inte gratis…

Vad lär jag härav: När vi är på topp, kommer det alltid någon motgång. Som ett brev på posten. Keep the lesson and throw away the experience, har nån klok människa sagt. Min kalender var fullproppad med saker jag tänkt göra igår, men det blev inte så. Det var frestande att tappa humöret där i början på timma tre… men jag fattade ett medvetet beslut att inte ge efter för paniken. Jag hade ett par viktiga samtal inbokade, så dem tog jag ståendes mitt i skogen. Sedan koncentrerade jag mig på att tro att nycklarna skulle komma till rätta, och på att vara tacksam över att jag faktiskt lever ett så privilegierat liv att jag äger nycklar att tappa bort. Inte alla som har det så.

Slutet gott, allting gott. Hade nästan lust att pussa tjejen Amanda som sedan returnerade mina nycklar, haha!

 

 

One kokoslatte to go, please!

morgon

 

Idag är en rolig dag! Jag ska precis sätta mig i bilen och köra till Dalarna för att utbilda en ny kollega, samt hålla hudvårdsklass för några goa kunder -härligt! Vaknade okristligt tidigt, 04:12!!! och somnade inte om, så en rejäl kokoslatte gör nog susen nu. Är ingen riktig kaffedrickare, så här hemma blir det nog bara lchf-kaffe för min del (kaffepulver, vaniljpulver, kanel, ägg, kokosolja och hett vatten som jag mixar med stavmixer några sekunder). Gott! Ha en fin dag, så hörs vi senast i morgon.

Att äta kakan och ha den kvar

kakor

Idag hälsade jag på hos min goa, fina vän Smäm och fick lite tips och råd för att komma igång med bloggandet igen. Att få hjälp av ett sådant proffs är ju minsann inte illa, så stort TACK!

Under dagen har jag grunnat lite på vilken typ av inlägg jag vill skriva, hur ofta och så vidare. Att äta kakan och ändå ha den kvar syftar på de motsägelsefulla önskningar och ambitioner som driver mig: Att vara den bästa mamma jag kan vara utan att släppa mina egna drömmar. Att vara sund och vältränad fast jag är en riktig godisråtta. Att leva i ett jämställt äktenskap och ändå våga medge att jag älskar att bli uppvaktad, beskyddad och buren. Att efter bästa förmåga väja för de etiketter vi så gärna klistrar på varandra; och inse att världen, livet och människorna är komplicerade.

Det är sånt jag funderar på. Kanske har det att göra med att jag passerat 40-strecket, och verkligen känner att jag är mogen för nästa steg i livet. Jag har en underbar familj som betyder allt, och ett jobb som jag älskar. Livet ser dock väldigt annorlunda ut nu jämfört med när jag startade min karriär för tretton år sedan. Då var våra tre söner små, nu är den yngste fjorton och den äldste går sitt andra år på universitetet.

I mitt yrke är det a och o att sätta mål, det är något jag gör varje år. Att vi fick en liten prinsessa för fem år sedan, är faktiskt till viss del ett resultat av min vana att planera, drömma och sätta mål. Året innan hon föddes, insåg jag att alla mina jobbrelaterade mål kan vänta, men ett fjärde barn, ja det kan vi inte skjuta på hur länge som helst. Att vi sedan fick som vi önskade är jag och vi oerhört tacksamma för, det är naturligtvis alls ingen självklarhet att bebisar kommer som på beställning.

De senaste åren har jag naturligtvis jobbat en del med mitt företag, men ändå känt att jag inte varit redo att ta några större kliv framåt. Prinsessans femårsdag har varit en milstolpe i mina tankar, och nu i slutet av augusti passerade vi den. Familjen kommer förstås alltid i första rummet, och ändå skiftar ju fokus något när barnen blir större. Det finns så mycket jag vill göra, och så många sätt att utveckla min business, och jag är full av förväntan!

Och ja, det blev några kakor över från femårskalaset.