Blogg

Ibland går det åt skogen

Igår blev inget riktigt som planerat. Jag vaknade tidigt, beslutsam och glad, och beslöt mig för att ta en rejäl morgonpromenad så snart familjen kommit iväg till skolor och jobb. Sagt och gjort, klockan halv åtta på morgonen gick jag ut genom dörren, låste om mig och stoppade nyckeln i fickan och drog upp dragkedjan. Trodde jag.

En och en halv timme senare, och många naturupplevelser rikare står jag utanför dörren igen. Vrålhungrig. Utan nyckel.

Summa summarum blev det 4,1 kilometer på cykel och 13,2 till fots, eftersom jag fick lov att leta mig tillbaka i mina egna spår längs landsvägen, motionsslingan och i skogen. Det var mycket folk ute längs vägarna, och jag talade om för en och annan att jag letade efter mina nycklar. Tre och en halv timme efter att min morgonpromenad började, var jag på väg hem igen, när telefonen ringde och den första tjej jag mött under mitt letande, ringer och berättar att hon har mina nycklar. En bonde på traktor hade hejdat henne, och berättat att han hittat en uppsättning nycklar. En sådan lättnad!! Gissa om jag var tacksam. Förutom husnyckeln hade jag alltså min bilnyckel på samma nyckelring. Att beställa ny Volvonyckel är inte gratis…

Vad lär jag härav: När vi är på topp, kommer det alltid någon motgång. Som ett brev på posten. Keep the lesson and throw away the experience, har nån klok människa sagt. Min kalender var fullproppad med saker jag tänkt göra igår, men det blev inte så. Det var frestande att tappa humöret där i början på timma tre… men jag fattade ett medvetet beslut att inte ge efter för paniken. Jag hade ett par viktiga samtal inbokade, så dem tog jag ståendes mitt i skogen. Sedan koncentrerade jag mig på att tro att nycklarna skulle komma till rätta, och på att vara tacksam över att jag faktiskt lever ett så privilegierat liv att jag äger nycklar att tappa bort. Inte alla som har det så.

Slutet gott, allting gott. Hade nästan lust att pussa tjejen Amanda som sedan returnerade mina nycklar, haha!