Vi skulle bara våga blunda!

Nyheterna är eländigare än på länge, känns det som.  Och de sociala medierna svämmar över av rapporter och åsikter hit och dit. Det är lätt att bli överväldigad av allt elände, och jag är minst lika skyldig som alla andra, både till att dela katastrofnyheter på sociala media och till att blunda ibland. Förra veckans bilder på den drunknade pojken blev bara för mycket, speciellt eftersom jag tyckte han liknade ett litet barn jag känner… Men det är kanske ett gott tecken trots allt, blir det för mycket för oss mellan varven så kanske det kan tolkas som att vi fortfarande bryr oss, i bästa fall.

Jag använder inte Facebook så mycket numera, annat än för att kommunicera med min organisation via slutna grupper, så det mesta som läggs ut på min privata sida är faktiskt länkar till aktuella artiklar med mera. Självklart förstår jag att det inte alltid är så uppskattat, MEN: vi får bara inte blunda för eländet i vår närhet. Det kunde lika väl ha varit ditt eller mitt barn. Jag KAN INTE se att mina ”rättigheter” eller mitt människovärde skulle väga tyngre än alla dessa desperata människors, bara för att just jag råkade födas i en tid och på en plats där ingen hotar mig. Jag har två medborgarskap, så jag kan välja vilket av mina ytterst attraktiva pass jag vill resa med. Hela världen står öppen. Med privilegier följer ansvar: att hjälpa praktiskt då vi kan, men framför allt ett ansvar att inte blunda, förneka eller vända bort blicken från det vi inte vill se. Förlorar vi empatin så riskerar vi vår mänsklighet. Vad äger du och jag som inte har blivit oss givet, ytterst sett?

What a week!

  
Det är tidig söndag morgon och jag är vaken sedan länge. Ligger i en skön hotellsäng i Göteborg och borde ju passa på att ta en sovmorgon, men icke… Efter de fantastiska dagar vi haft är det svårt, för att inte säga omöjligt, att sova. Och morgonmänniska är jag annars oxå, så för en timme sedan gav jag upp sovandet och började kolla min instagram i stället. Massor av härliga bilder som kollegor och vänner laddat upp sen i går kväll -härligt!!!

En gång om året blir hela Scandinavium rosa. Några tusen fristående hudvårdskonsulter från Finland, Sverige och Norge samlas för utbildning, inspiration och prisutdelningar för det gångna årets prestationer. Det kan låta som ett helt vanligt företagsevent, men jag kan lova dig att detta är något helt unikt: professionellt och inriktat på vår fortsatta framgång, absolut! Men framför allt inspirerande, crazy och roligt! Jag har deltagit varje år sedan jag blev konsult för 14 år sedan, och det blir bara bättre! Min man kommer varje år han med, och trivs som fisken i vattnet! För varje år blir det tydligare vad som skiljer oss från andra, och det är företagskulturen: systerskap i stället för den konkurrens som annars präglar affärslivet, våra mjuka värderingar och det vi kallar Go Give-anda. Våra prioriteringar, värderingar och den relationsbaserade affärsmodellen. I ❤️ it! Att vi dessutom belönas så rikligt för väl utfört arbete är grädden på moset…

  
Bjuder på en bild av den söta Minin som ledare i företaget kan kvalificera sig för att få köra. Ränderna ser lite vita ut på bild men är i verkligheten ljusrosa, samma nyans som på min rosa Volvo. Läckert!

Sedan jag kom i onsdags har det varit fullt ös. Jag har haft unitmöte med min egen grupp på hotellet där vi bor, varit med på Sales Directormöte och lunch på Gothia i torsdags, agerat tolk under en gala på Rondo i torsdags kväll, gått på föreläsningar, representerat min Unit på scen i Scandinavium under Awards Night i fredags, hört fantastiska tal under gårdagen, fått info om höstens produktlanseringar, representerat min Unit på scen igen, ätit pizza och glass med några ur gänget så det stod ut genom öronen i går kväll. Haft djupa samtal, skojat, skrattat och gråtit nån skvätt. Fått nya vänner och connectat med gamla. Njutit varje sekund! 

Ser redan fram emot nästa år. Vem vet, kanske vi ses!