Min erfarenhet av Direkthandel/MLM/Network Marketing

Som ung småbarnsmamma med ständig ebb i plånboken blev jag erbjuden en affärsmöjlighet. Jag kunde sälja miljövänliga rengöringsmedel till hemmet, vitaminer och kosttillskott samt härliga hudvårdsprodukter hemifrån och tjäna pengar på det. Dessutom kunde jag erbjuda andra att göra samma sak och då kvalificera mig till olika bonusnivåer. Jag gillade produkterna och det lät jättekul, men det fanns en hake: startkostnaden på flera tusen. Man fick produkter för de pengarna så det var ju rätt riskfritt, men jag hade ju verkligen inga pengar. Otroligt nog fanns i min vänkrets ett par personer som verkligen tyckte att jag skulle göra detta, och de skänkte mig hela startkostnaden! Jag är dem evigt tacksam för detta, eftersom jag lärde mig så mycket under min (relativt korta) tid som fristående konsulent för just det företaget.

Det här var i mitten av nittiotalet i Finland, och MLM, eller som man numera oftast kallar det, Network Marketing-nätverksmarknadsföring, var otroligt hajpat och superpopulärt! Företagen dök upp på löpande band, mer och mindre seriösa, och mitt hemland Finland var det förlovade landet.

Det företag jag råkade hamna i var tack och lov ett av de mer seriösa, och jag skulle utan att blinka kunna rekommendera produkterna, de säljs fortfarande idag! Jag skriver råkade hamna i, för så var det verkligen. Det här var min första erfarenhet av direkthandel/MLM och jag gjorde som de flesta nybörjare: kastade mig rakt in i det utan att göra någon som helst research. Lärdom nr 1: Ta reda på fakta och titta på olika alternativ innan du bestämmer om detta är något för dig, och  VILKET varumärke du i så fall vill representera. Vad är företagets filosofi? Är produkten i fokus? Hur ser produktens pris/kvalitetförhållande ut? Hur ser marknads- eller kompensationsplanen ut (jämför flera olika företag mot varandra här).

Hur gick det då? Tja, varken bra eller dåligt. Jag hade ju som sagt fått startkostnaden som gåva av två otroligt snälla människor som också trodde på idén, så antagligen gick jag lite på plus, även om det är så länge sedan att jag inte riktigt minns. Jag var seriös, och skaffade mig också en del nöjda kunder och några teammedlemmar.

Men sedan kom dagen när vi flyttade tillbaka till våra hemtrakter, och jag insåg att företaget i fråga hade extremt dåligt rykte på vår nya hemort. Hade detta varit idag skulle jag antagligen ha fortsatt ändå om jag själv trodde på produkten och ansåg att marknadsplanen/kompensationsplanen gav mig de fördelar  (bonusar och andra förmåner) jag var ute efter, men då var jag ung och ömhudad, så jag slutade rätt snart. Lärdom nr 2: ett företag/varumärke i den här branschen är bara så bra som den representant kunden mött. Dåligt bemötande = dåligt företag i kundens ögon, och i värsta fall även dålig produkt.  Tror du så mycket på produkten/företaget att du är beredd att kämpa för den? Om inte, lägg din energi på något annat.

Där kunde min karriär inom direktförsäljning ha slutat, hade det inte varit för min mamma. När jag var liten flicka sålde hon Oriflame vid sidan om sitt ordinarie jobb. Jag tror inte att det någonsin gav några stora inkomster, men hon tyckte verkligen om att sälja, och de flesta kvinnor gillar smink. Nu hade hon, många år efter Oriflameperioden, hittat ett tyskt kosmetikaföretag och börjat sälja. Självklart tyckte hon att jag skulle haka på, vilket jag gjorde, mest som en rolig grej. En av fördelarna var att startkostnaden var väldigt låg den här gången, och produkterna var lättsålda. Man behöver vanligen inte övertala kvinnor att de faktiskt behöver mascara, de flesta vill ha det ändå. Nu sålde jag även in idéen till andra, och snart var vi ett tjugotal kvinnor i mitt team. Det var en rolig tid! Kompensationsplanen var okej, but not great, så jag lyckades under min tid i företaget inte riktigt ta mig dit jag ville. Hade jag stannat kvar hade det antagligen lyckats, men något störde mig.

Ett visst intryck måste jag dock ha gjort, för ett drygt år efter att jag lade ner den businessen blev jag uppringd av den finländska marknadschefen som frågade mig ordagrant: ”Maria, jag måste få fråga, vad hände med vår kärlek?” Humor hade han i alla fall😃.

Vad som hände var, att något börjat gnaga mig: På en av de internutbildningar jag deltog i, berättade utbildaren att man inom företaget var öppna för att i framtiden ändra inriktning på produktsortimentet. Man ville i första hand hjälpa människor att tjäna pengar, och vilken produkt som blev redskapet för det, var visst mindre viktigt. Det kunde lika gärna vara kosmetika, som kosttillskott eller telefonabonnemang eller strumpbyxor (jag minns inte om det var exakt dessa förslag som gavs, men jag glömmer aldrig min dåliga magkänsla där jag satt på min stol i konferensrummet).

Vackert så. Det är absolut inget fel på vare sig att tjäna pengar, eller att hjälpa andra människor tjäna pengar. Men för mig är produkten VISST avgörande. Det här företagets produkter var helt okej, vissa av dem definitivt bättre än okej. Men skulle jag rekommendera dem idag? Nej. Jag har hittat bättre. Skulle jag rekommendera det första företagets produkter? Som jag redan nämnde -absolut! Lärdom nr 3: Välj en produkt du verkligen brinner för. Något du själv skulle vara beredd att betala fullt pris för om du inte sålde produkten.

Du som känner mig vet att jag fortfarande arbetar med direkthandel, som en av de nordiska ledarna för ett ytterst framgångsrikt företag. Jag väljer att inte nämna vare sig varumärket eller produkterna här och nu, eftersom min ambition med bloggen och facebooksidan är att inspirera ALLA som intresserar sig för direkthandel i dess olika former. Men kort efter att jag fattat beslutet att lägga ner business nummer 2, landade jag hos det varumärke jag nu representerat i över 18 år. Lärdom nr 4: Många framgångsrika direktsäljare har tidigare erfarenhet från andra företag i branschen. Man måste börja någonstans. Det är inte farligt att vare sig pröva på eller att lägga ner om man inte trivs.

Jag skrev i början att Finland var det förlovade landet. Vad menar jag med det? Jag tror mig veta att det finns fakta som stöder det jag nu säger, men jag väljer att berätta om mina egna iakttagelser: Under nittiotalet blev direkthandel och nätverksmarknadsföring för  första gången riktigt inne här i Norden, och inte minst i Finland. De människor som först bjöd in mig i branschen var varma, omtänksamma och hade en hög moral. Men med åren började jag se ett mönster: Företagen dök upp som svampar, och i spetsen för de stora multilevelorganisationerna verkade ofta samma skara kostymklädda, vältaliga herrar dyka upp. Just det, skrev jag inte nyss att de flesta prövar på några olika företag innan de hittar rätt? Det tycktes mig som att det faktiskt fanns människor i branschen som utnyttjade detta faktum till max. När de hittade en ny fantastisk affärsmöjlighet sålde de in den med aldrig sinande entusiasm till hela sitt kontaktnät från den  business de senast jobbat med. De byggde enorma nätverk under ett par-tre år, och sedan började de om från början igen med ett annat företag och en ny revolutionerande produkt. Helt crazy om du frågar mig. För dessa affärsmän, för det var oftast män jag stötte på, handlade det aldrig om produkten, BARA om möjligheten, och eftersom de var väldigt skickliga talare sålde de in olika möjligheter till samma nätverk av människor tre, fyra gånger om. Vilka tjänade pengar? Troligen inte så många andra än de själva. Lärdom nr 5: Om det är bråttom att gå med ”före alla andra” så är det en varningssignal. Kanske, bara kanske, är detta inte ett seriöst, långsiktigt företag.

Nu låter det kanske som att jag är liite, bara aningens, negativ, och ja -det är jag faktiskt. Det här sättet att kommunicera och arbeta drev mej till vansinne. Helt enkelt för att jag såg människor i min relativa närhet som hoppade på möjlighetståget, blev rejält brända, och sedan dess aldrig lyckats se att det är en enorm skillnad på det jag jobbar med, och det de var involverade i en gång i tiden.

Tack och lov tror jag inte att det går att göra riktigt likadant idag. Många av de här företagen är sedan länge begravda, en del av dem stoppades av myndigheter på grund av oegentligheter och strukturer liknande egyptiska byggnadsverk😜. Och framför allt har människor i denna digitala värld blivit otroligt skeptiska, på gott och ont. Men mest gott i det här fallet tror jag, folk är lite mindre lättlurade idag. Hoppas jag åtminstone. Helt borta är tendenserna inte, och därför är det så oerhört viktigt för oss som arbetar med direkthandel att måna om våra kunder och allas vårt rykte. Rätt skött, och med seriösa, produktdrivna företag i ryggen, så är en fristående karriär inom direkthandel något jag kan rekommendera vem som helst som är villig att göra ett försök.

För några månader sedan fick jag tillfälle att besöka en kvällskurs för företagare här i Uppsala och föreläsa om direkthandel och om mitt sätt att arbeta. Här nedan kan du läsa den sammanfattande beskrivning om direkthandel som inledde min föreläsning. Fakta är hämtade från DirectSellingSweden.se samt olika systerorganisationers hemsidor.

Vad menar vi med direktförsäljning / direkthandel?

-Direktförsäljning/direkthandel initieras vid personliga möten utanför de traditionella försäljningsställena. Vi brukar säga att direktförsäljning/direkthandel är butikslös. 

-En visning eller försäljning kan i princip ske var som helst; hos grannen, på arbetsplatsen eller på någon helt annan plats. Andra former är temakvällar, seminarier och telefonförsäljning. Fortfarande tas många kundkontakter genom hembesök (dörrknackning)(hemlarm bl a).

Hempartyt är kanske den vanligaste och mest kända formen av direktförsäljning/direkthandel. Vid ett hemparty bjuder värden eller värdinnan hem vänner och bekanta som under informella former får titta, känna, klämma, dofta, smaka på och prova produkterna. Det hela sker under ledning av en utbildad direktsäljare.

De vanligaste produkterna i svensk direktförsäljning/direkthandel är kosttillskott/hälsopreparat, kosmetik, hushållsprodukter, kläder, finansiella tjänster, rengöringsprodukter, telefoni, heminredning, mat och böcker. 

-Det finns över 120 000 direktsäljare i Sverige i drygt 35 olika företag och hela branschen omsatte uppskattningsvis mellan 2-3 miljarder 2017. 

-Globalt: 100 miljoner människor sysselsatta, med uppskattningsvis 2000 miljarder kronor i omsättning.

-Direkthandeln sysselsätter mer än 10% av detaljhandelns personal i Sverige

-80% är kvinnor

-Räknar man in de arbetstillfällen direkthandeln skapar inom andra sektorer är 275000 människor i Sverige beroende av direkthandeln.

Av siffrorna ovan framgår tydligt att direkthandeln i högsta grad är en bransch att räkna med. Det är också en bransch i tillväxt. Säkra prognoser är svåra att göra, men tillväxtsiffror upp till 10 % för nästa treårsperiod har nämnts av vissa bedömare. 

Branschens speciella struktur gör den också intressant på flera sätt: 

Organisationer i nätverk ger framför allt sina säljare stor personlig frihet på ett sätt som få andra branscher kan. Aktiviteter i nätverk kan oftast bedrivas helt på säljarens egna villkor. Allt från hårt fokuserat arbete på mer än heltid till lättsam fritidsverksamhet förekommer. Franchiseformen, där man visserligen
bedriver egen verksamhet, men utifrån ett fixt och färdigt affärskoncept, gör också direkthandel attraktivt för många. Den är möjlig att bedriva såväl i glesbygd som i tätort. Direct Selling Sweden menar att vår bransch är värd att ta på allvar. ”Den har en roll att finna i en tid då människor i allt högre grad vill bestämma själva och  branschens livskraft visar tydligt att den har framtiden för sig”. 

 

Kollagenkaffe

När jag var tre år slutade jag enligt min far att dricka kaffe. Underförstått gillade jag kaffe innan dess, men jag gissar att det jag egentligen gillade var sockerbiten och grädden som följde med mina äldre släktingars kaffedrickande.

I vuxen ålder har jag i omgångar försökt börja dricka kaffe, men det var nog inte förrän jag inträdde i den så kallade medelåldern, som jag verkligen lärde mig gilla det. När jag sedan började experimentera med min kost testade jag olika varianter av fettkaffe, äggkaffe (japp -med ett rått ägg mixat i kaffekoppen. Funkar utmärkt!) och olika varianter av kollagenkaffe.

Här bjuder jag på mitt favoritrecept:

1 kopp kaffe av din favoritsort. Jag använder omväxlande kapselkaffe och snabbkaffe.

Grädde eller mjölk enligt behag. Jag gillar vanlig kogrädde och om jag håller mig mejerifri väljer jag Garants kokosgrädde.

1 dryg tesked MCT-olja eller C8 olja från Nyttoteket.

1 matsked kollagenpulver från Nyttoteket.

Kryddor enligt humör: vaniljpulver, gurkmeja, kanel, kardemumma.

Mixa med stavmixer, drick och njut!

Vem vill du vara?

Jag vill vara en färgglad person. Under årens lopp har jag provat många olika stilar, och förhoppningsvis hinner jag prova många till under kommande år.

Men något som jag alltid återkommer till är det färgglada!

När jag gått på färg- och stilanalys har jag ofta fått rådet att skaffa mig ytterplagg i basfärger, och låta accessoarer och mindre plagg stå för det färgglada. Goda råd, utan tvekan, i synnerhet för den som vill se professionell och klassiskt snygg ut. Men varje gång jag följt råden, så blir jag frustrerad och uttråkad…

Likadant var det när jag var hos frissan och fixade till den tråkiga utväxten i mitt hår. Jag gick till en för mig ny, superduktig frisör som har rykte om sig att vara speciellt skicklig på färg och långa hår. Jag kommer utan tvekan att anlita henne igen, men då kommer hon få tydligare instruktioner. Jag var nämligen jättefin i håret när jag kom från henne, mörkblond och sofistikerad.

I sex veckor stod jag ut, sen fastnade den kopparblonda lättfärgen i handen i matbutiken😂.

Och nu är jag (färg)glad och nöjd igen!

Chihuahuan Milou är väldigt nöjd med den han är. Jag har undrat om hundar är färgblinda, så jag var tvungen att googla. Tydligen har forskning visat att de kan se skillnad på gult och blått, men inte urskilja rött och grönt. Gula maskrosor i grönt gräs verkar gå bra….

South Africa in my heart


På lördag ska jag föreläsa för mina kollegor i Finland i samband med en utbildning. Då kommer jag bland annat att visa bilder från Sydafrika. Helt galet att det redan gått ett år sen den resan! Satt och tittade igenom alla bilderna när jag förberedde mig inför helgen, och wow vad mycket vackert jag fotade! Bilderna kommer ju inte alls till sin rätt så här, och jag fotade det mesta med mobil, men ändå! Upplevelsen finns ju kvar i mitt hjärta, helt magisk och oförglömlig. Och väldigt välplanerat.

Det var ju en jobbresa, så vi hade föreläsningar och konferenser varje dag, och ändå hann vi uppleva det vackra landet lite grann. Men vi sov inte så mycket, det ska ju villigt erkännas… Väckning 04:30 för att hinna med en safariupplevelse innan frukost, och sen skulle man vara alert när vi började utbildningen, hihi! Tur man är en morgonmänniska i alla fall.

Att se djuren är helt fantastiskt, men det som berörde mig mest (förutom ett par möten med leoparden som jag får berätta om en annan gång, det var så överjordiskt coolt att det förtjänar ett eget inlägg) var den karga naturen i Kapama. Jag vill definitivt åka tillbaka till Sydafrika privat någon gång, och då är det vandrarkängor som gäller -det fanns ju vackra vandringsställen i närheten av Cape Town och South Point som vore rena drömmen att få utforska.

En kväll åt vi middag ute i bushen på ett iordningställt lägerområde. Då fick vi inte promenera själva längs stigen till toaletterna, utan var tvungna att säga till en beväpnad vakt. Visst vet jag att det är turistanpassat, men faktum är att bara nån vecka efter att vi varit där blev det en världsnyhet när ett lejon åt upp en tjuvjägare precis i området där vi varit.

Människomöten

Mars har varit en galen månad. Inser nu när drygt halva månaden har gått att jag planerade lite tokigt, men jag lär mig, och blir klokare för varje gång (hoppas jag i alla fall 😂). Jag tackade ja till ett par saker jag borde tackat nej till. Den ena saken hade jag makt att krångla mig ur, men vad gäller den andra får jag stå mitt kast. Det handlar faktiskt bara om bra och roliga saker, men Bra är som bekant Bästs värsta fiende, så det gäller att vara noga med var man lägger sin tid.

Hur som helst har jag varit med om många härliga människomöten de senaste veckorna. En av de Bästa sakerna jag gjort på sistone, var när jag träffade min kollega Karin på Steam Hotel i Västerås i förra veckan. Vi hade bokat ett lunchmöte för att bolla idéer med varandra, och blev kvar i givande samtal i flera timmar. Helt underbart!!

Vi har jobbat med samma varumärke båda två sen början av 2000-talet, och träffats massor av gånger. Under de senaste åren har vi flera gånger, på konferenser och utbildningar, konstaterat att vi borde träffas och byta tankar med varandra. När man jobbar fristående, så är man en del av en gemenskap, ja vi kallar det rent av ett systerskap i vår bransch, men vi saknar trots det arbetskamrater i vardagen.

Eftersom det är ett socialt givande jobb där vi är i kontakt med kunder och teammedlemmar kontinuerligt, så saknas ju inte mänsklig kontakt, utan snarare tvärtom. Men ibland vill man ändå byta tankar med någon som varit där man själv befinner sig i karriären, och då är det underbart att hitta en kollega som man kopplar med! Alla jobbar vi olika, och jag tror det var just den olikheten som gjorde samtalet i förra torsdags så oerhört värdefullt. Det var väldigt opretentiöst, och jag tror ingen av oss kände att vi måste leverera en massa, och ändå gav det så mycket. Jag fick nya tankar och idéer som jag redan börjat förverkliga.

Och by the way, Steam Hotel! Det är ju väldigt hajpat och inne, men verkligen inte oförtjänt. En snyggare miljö får man leta efter, och maten var sagolikt god och kändes väldigt fräsch och nyttig. Personalen var också supertrevlig, vår servitris var sådär lagom pratsam, öppen och trevlig. Jag gillar verkligen stället! Jag och maken är urdåliga på att unna oss avkoppling på tu man hand, men jag lovar här och nu att försöka boka in oss för en helg på Steam Hotel snart ❤️.

Vårvindar

Idag ska det visst bli 11 grader varmt i Uppsala. Så härligt☀️! Strunt samma att det väntas minusgrader och snö igen om några dagar, det är ändå tydligt att vintern förlorat sitt grepp för den här gången.

Det blåser vårvindar i mitt sinne också -äntligen!!! Nu börjar jag få struktur på hur jag vill jobba framöver, hur min digitala närvaro ska se ut och byggas upp, och vad jag har för mål med det jag gör. Jag jobbar som en liten gnu, ofta med rufsigt hår men med ett leende på läpparna. Det har varit en LÅNG (alldeles för lång) tankeprocess i mitt tycke, men den kommer att bära frukt, det vet jag nu.

Hälsningar från en Happy liten businesswoman denna vårdag!

Take me to church

Idag blir det Hillsong för hela slanten. Tre familjemedlemmar är volontärer i Norra, dvs campuset i Märsta/Arlandastad.

Jag kommer förresten att göra makeup på en av dagens talare. En kul grej eftersom jag alltid älskat makeup men sällan har tillfälle att lägga makeup på någon annan än mig själv.

Nu under sommaren har vi inte varit på plats så ofta, och ibland är jag lite lat med att komma iväg hemifrån på söndag förmiddag. Jag brukar tänka att den enda fördelen med att bo inne i Stockholm vore att man kunde gå på eftermiddags- eller kvällsmöte om söndagarna… Men som sagt, det vore då också den enda fördelen. Jag är verkligen en lantis, and proud of it, too!

Varje gång jag är där, inser jag hur mycket jag saknar det när jag inte haft möjlighet, eller bara inte kommit mig för, att åka dit på några veckor. Det är en underbar atmosfär, musiken och lovsången berör, och predikan och undervisning är fantastisk för det allra mesta, i all synnerhet när det är de egna lokala förmågorna som håller mikrofonen.

Jag har gått i kyrkan sedan jag varit tonåring, och i långa perioder varit väldigt engagerad. Beroende på var jag har bott, så har jag rört mig i väldigt olika sammanhang: lutherska kyrkan, metodist, pingst, Livets ord, olika karismatiska grupper etc. Det centrala för mig har aldrig varit vilket samfund kyrkan eller gemenskapen tillhör, utan att atmosfären varit uppmuntrande och givande. Och alla olika sammanhang har tillfört något till mitt liv, som jag behövt just då. Det låter väldigt jag-centrerat när man uttrycker det så, men det har det inte alltid varit, utan det är mest en reflektion nu när jag tittar i backspegeln.

För några år sedan hade jag en lång period som andligt hemlös. Många bekanta hade då börjat söka sig till Hillsong, men jag spjärnade emot lite grann, ville inte åka dit bara för att ”alla andra” gjorde det. Tills jag en lördagkväll här hemma helt oväntat fick en stark känsla av att jag skulle åka till Märsta och gå på söndagsgudstjänst följande dag.  Min vän Petra och hennes dotter följde med mig. Vi körde lite fel på vägen dit och kom därför in lite sent och hamnade på sista stolsraden. Där satt jag som en annan hedning och tårarna bara rann. Kände mig som att jag äntligen var hemma igen. Sen dess har jag sett Hillsong som mitt andliga hem, och jag åker dit för att jag vet hur bra jag mår av det, men det är ändå väldigt kravlöst.

Är jag trött eller bara inte vill, så stannar jag hemma. Då vilar jag i min tro, och det är något jag fått lättare för med åren.

Vackraste hortensian!

Tog en snabb bild med mobilen när jag passerade, så det är kanske inte den allra bästa bilden, men ändå! Denna otroligt vackra hortensia har jag övervintrat genom att snabbt trycka ner den i hörnet av en rabatt på senhösten i fjol när den redan såg mer död än levande ut. Trodde inte den skulle klara vintern, men jodå! Den är till och med mycket större än den var i fjol, och det är dessutom rätt kul att den blommar nu, senare än de jag har köpt i år, som stod i full blom redan på försommaren och nu har sett sina bästa dagar…

Rätt spännande med färgen också, jag har förstått att den varierar på grund av vilken jordmån plantan växer i. Denna var garanterat inte så här knallrosa ifjol, så något har ju hänt där.

När jag var yngre tyckte jag att hortensia var en blomma för gamla tanter. Det tycker jag inte längre, nu är den en favorit! Vad säger det om mig, hihi…

Första jobbveckan

Fattar inte att det redan är fredag -helt otroligt vad fort den första jobbveckan gått! Kan inte med bästa vilja påstå att den varit riktigt så effektiv som jag hade velat, men nu är vardagen i alla fall igång, och det känns toppen!

Ambitionen var absolut att jag skulle börja jobba redan den första augusti, och visst har jag gjort ett och annat, men att påstå att jag jobbat, vore nog att överdriva ;). Jag kan tycka att det är en av de största utmaningarna i min entreprenörsvardag, det här med skolloven. De är ju mysiga och härliga på alla sätt, men eftersom maken är lärare så är ju både han och barnen lediga VÄÄLDIGT många veckor. Självklart är det enbart en fråga om disciplin från min sida, -praktiskt taget är det ju bara för mig att gå två trappor upp i huset och stänga in mig på mitt kontor, men så varmt som det varit denna sommar så har jag inte kunnat förmå mig att göra det särskilt många gånger… Och det är ju såå frestande att vara ledig hela sommaren tillsammans med familjen.

Samtidigt som det är en utmaning är det ju verkligen ett privilegium -jag har unnat mig massor av tid för återhämtning i sommar. Jag är fullt medveten om att det är få förunnat att styra över sin egen tid på det sättet. Och visst, jobbar jag inte, så påverkar det ju mina inkomster direkt. Jag har en del passiv inkomst, men inte på den nivån att jag inte skulle märka skillnad om jag jobbar mer eller mindre. Det är definitivt ett minus i kanten att ha lägre inkomster på sommaren, när det finns så mycket man vill göra: utflykter, husfix, shopping med mera, men jag prioriterar ändå tiden och flexibiliteten över inkomsten under sommarsäsongen, och det valet är jag så tacksam över att kunna göra. Anyhow, nu är sommaren definitivt över åtminstone i den bemärkelsen, och jag ser fram emot många spännande möten med nya människor i höst. Jag har satt tydliga mål för vad jag vill göra de kommande tre åren, och håller nu på och finslipar min strategi. Det känns verkligen helt underbart! Jag är mer peppad än på många år, och har nästan fjärilar i magen över allt som ligger framför!

Idag har jag en skrivardag, så jag kommer sitta klistrad framför datorn mest hela dagen, tills familjen kommer hem i alla fall. Mitt sällskap för tillfället består av Morris och Milou, som verkar väldigt nöjda med sakernas nuvarande tillstånd. Inte riktigt lika mycket fart på dem som på matte :D…